i morgon är det julafton.
i det stora vita huset lyser stjärnor och ljusstakar.
det hänger julgardiner i köksfönstret.
men det spelas ingen julmusik i högtalarna.
det doftar inte längre av saffransbaket, och ingen julskinka griljeras i husets ugn denna jul.
ingen julgran är klädd, och något julklapps rim kommer inte att läsas.
huset är tomt.
kvällen-före-julafton-afton firar vi inte hemma.
vi har precis fått frank och ingrid att somna inne i rummet på ronald mc donald hus.
ingrid har nu permission från neonatalen, och lilly ligger ensam kvar i sin lilla plastbalja.
ingrid gråter varje natt.
vi vet inte om det är av hunger, eller om det är att hon sväljer en massa luft när hon äter.
men vi är ganska säkra på att hon har ont i magen.
varje natt vaknar hon och skriker så det ekar i rummet.
vi ger mat, vyssar, rullar barnvagnen fram och tillbaka över tröskeln.
jag sitter på toa och ammar för att inte väcka frank.
jag sitter på toa och pumpar för att inte väcka frank.
leif bär runt henne i korridoren, men är rädd att väcka hela huset.
nu är det tyst i rummet.
de sover gott.
vi bestämmer oss för att vårt traditionella kvällen-före firande i år får bli i rummet på ronald mc donald.
det enda stället vi kan vara på utan att störa barnen, är på toa.
vi sitter på det blåa klinker golvet.
vi läser julklappsrim, gissar, äter pepparkakor och dricker glögg.
eftersom det just då är förbjudet med levande ljus i huset, har vi tagit in en liten bordslampa från rummet.
det är faktiskt lite mysigt.
jag får en fin röd väska, och jättefina 70-tals kaffekoppar.
jag ger leif en parfym och en diktbok.
jag tänker ofta på diktbokens titel.
"ingen känner dagen förrän solen gått ned".
jag har satt in den meningen i många olika sammanhang, men jag blir inte riktigt klok på när solen går ned.
det känns som att solen gått ned många gånger.
men jag vet fortfarande inte hur dagen blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar