smock! pow! pang!

vissa dagar ligger nerverna utanpå kroppen, och man klarar inte av att hantera ens den minsta motgång.
det kan vara nästan vad som helst som gör det.
som gör så att det liksom pyser över.
eller väller över.

när tjejerna var små, och lilly var inlagd på sjukhus under nästan tio månader, hände det flera, flera gånger.
faktiskt väldigt ofta.
och nu händer det titt som tätt igen.

ganska ofta har situationen föregåtts av en hel del tjat, gnäll, stress, oräkneliga blöjbyten (eller numera toalettbesök), en tallrik fil som åkt i golvet, tid att passa på förskolan eller hos någon doktor.
svettig, trött mamma.
men den egentliga orsaken är oron.

att vara den som är med sitt sjuka barn på sjukhus är svårt.
men att inte vara med sitt sjuka barn på sjukhus är ännu svårare.
att vara hemma med sin oro.

vid ett tillfälle, det var när tjejerna var fyra, fem månader kanske,
mötte jag en man.
jag hade ingrid på den ena platsen i tvillingvagnen, den andra var tom.
där skulle lilly sitta, men hon hade fortfarande inte kommit hem från BB.
hon hade bytt avdelningar och sjukhus, och bara sovit hemma någon natt.
vi väntade på lillys stora hjärtoperation.
"du har tappat en, du" skojade han när han såg den tomma platsen bredvid ingrid.
jag tålde inte det skojet.
jag blev skitarg, och hade en lång rad dräpande kommentarer till svar.
som jag aldrig sa.

senare cyklade en gammal tant förbi mej på cykelbanan.
ingrid hade just somnat, i tunneln möter vi en moped, och tanten på cykeln plingar ilsket på sin ringklocka, och så cyklade hon förbi så nära oss hon kunde.
då.
då blixtrade det till i huvudet.
och det här är fiction nu,
men i mitt huvud parkerade jag tvillingvagnen, la i bromsen, sedan sparkade jag ner tanten i ån, och lyfte upp cykeln på raka armar, och slängde efter.
sedan slog jag ihop händerna som för att borsta bort smutsen, och andades genom näsan, sådär frustande som bara bruce willis kan i die hard.

det har faktiskt hänt, att det pyst över när någon bekant sagt något som kanske inte var illa menat, men som jag har tagit illa vid mej av.

men då har jag varit lite mer tuff.
då har jag raderat kontakten i min iphone.