trolleri

om jag kunde trolla, så skulle jag inte begränsa mej till att trolla bort femkronor och färgglada sjalar.
jag skulle trolla bort så mycket mer.
och barnen som satt i publiken, de skulle skratta ännu mer för varje gång jag viftade med mitt trollspö.
för mitt trollspö skulle kunna trolla så att inget mera cellgift behövdes.
barnen skulle få sin matlust tillbaka, och håret skulle växa ut.
jag skulle sprida lite trolleripulver på rullstolarna, så de förvandlades till levande ponnys eller leriga motocrosscyklar.
och det svaga i benen skulle försvinna när jag blåste trollerisåpbubblor.

sånt kan inte tobbe-trollkarl.
men han får ändå barn att skratta.

lekterapin på sjukhuset ordnade med ett litet höstlovscafé i dag.
vi tog ledigt från förskolan, och åkte dit hela familjen.
mojje och tobbe-trollkarl kom på besök.
de skojade lite med barnen, skrev autografer och ställde upp på fotografering.
och tobbe trollade.
han kunde många trix, och gjorde barn och föräldrar glada.

jag hade förstås önskat att han kunde trolla på riktigt.