någonstans efter vägen har vi trängt undan tanken av att lilly är sjuk i leukemi.
vi tänker snarare att hon får behandling för sin leukemi.
när vi fick veta att nästa högdosbehandling kommer infalla runt jul, ville vi självklart flytta behandlingen framåt eller bakåt.
doktorn tvekade.
helst inte.
sjukdomen tar inte semester, sa han.
vi blev väldigt påminda om allvaret i sjukdomen.
på kvällen hade jag svårt att somna.
jag hörde doktorns ord i ena örat,
och franks ord i det andra.
sjukdomen tar inte semester.
och han är doktor.
det jag önskar mej mest i jul är att vi skall få vara tillsammans hela familjen.
och han har inte fyllt sex år än.
Usch, förstår hur det känns.
SvaraRaderaNär sådant här händer blir själva julklapparna inte så viktiga längre, utan det viktigaste är att kunna vara tillsammans. Förhoppningsvis så kanske franks önskan ändå kan slå in om lilly fixar högdosen utan att det händer en massa oförutsett.
Sjukdomen tar inte semster, nej den gör inte det även om jag själv önskade det flera gånger under Nicklas behandling. Jag förträngde också att Nicklas var allvarligt sjuk, han fick "bara" behandling.
Var rädda om Er!
Kram