3-4 december 2006

det doftar fortfarande från dagens saffrans bak.
min mamma har fållat julgardinerna.
stjärnor och ljusstakar lyser upp kvällen.

jag strålar faktiskt av lycka och förväntan där jag står i hallen framför ytterdörren.
leif tar ett kort med min mobiltelefon.
och ett till.
min mage är enorm. vi måste föreviga den.
nu är väntan snart över.

våra två små bebisar kommer snart att vara i famnen istället för i min stora otympliga mage.
vattnet har gått.
fem veckor för tidigt.
jag är lugn, och ändå spritter det i hela kroppen.
leif är stressad.

vi lämnar det stora vita huset.
där inne ligger frank och sover, ovetandes om det stora vi är på väg mot.
genom spjälorna i hans säng, strök jag hans kind innan vi åkte.

jag är omtöcknad av bedövningen.
hårnätet har åkt lite snett.
precis bakom mej sitter leif.
jag har ingen känsel, ändå känner jag att det drar och rör sig i min kropp.

lilly kommer ut först.
jag får veta att det är en flicka, och jag får en varm blöt puss av henne innan hon följer med personal för undersökning.
ingrid kommer minuten senare. en lika varm och blöt puss.
hon får också följa med personalen.

nyblivna tvillingpappan går ut till undersökningsrummet.
jag ligger kvar på operationsbritsen.
det skall läggas tillrätta och sys ihop innan jag är färdig.

så lägger man tvilling ett, 1 845 gram, älskade lilla lilly, på mitt bröst.
hon är liten, men får ändå bara precis plats mellan min haka och det gröna skynke som avskärmar operationen.
trots att hon blundar ser jag den sneda ögonformen.
och så åker den lilla tungan ut.
rummet börjar snurra.
ingen säjer något som kan avslöja det jag ser.

tvilling två, 1 890 gram, hamnar hos mej, söta fina ingrid.
leif tar lilly i sin famn.
ser han?
jag tittar på ingrid.
hon rynkar ihop sitt pyttelilla ansikte i det alltför ljusa rummet.
"hon är lik dej" säjer leif.
ber att få tillbaka lilly.
jag ser på henne, jag ser och tänker att det inte kan vara sant.

en ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt bud:
ett människobarn skall födas snart,
ett speciellt och underbart.

det barnet är av sådan sort
som inte lär sej lätt och fort
kan sitta allvarsam och vek
och ser på andras stoj och lek.

i skaparens tanke helt perfekt
-för världen ter hon sej defekt,
och vad hon tänker, vad hon vet
är en förborgad hemlighet.

därför behövs en mor och far
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.

att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och en nåd.
i tro och kärlek växer den
som anförtros den uppgiften.

så Herre, välj med omsorg dem
som kan den lilla ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror
och kärlek frid och värme bor.

författare okänd