onsdag 29 januari 2014

så överlevde de lyckliga i alla sina dagar

ingrid och kompisen sitter vid köksbordet och äter smörgås och dricker varm choklad.

"jag vill inte ha den sjukdomen som lilly har", säjer kompisen plötsligt.

pang.

jag stannar upp för en kort sekund.
det snurrar till.
jag tänker efter.
lilly har ingen sjukdom.
jag tänker att jag måste fråga vad hon menar.

hon kanske tänker på downs syndrom.
det är ingen sjukdom.

eller på hjärtfel.
det är lagat.

eller på cancer.
cancern är borta.
det är över.
förhoppningsvis för alltid.

"jag vill inte tappa allt hår", fortsätter hon, "för jag vill ha långt."
"varför måste man tappa allt hår när man får den sjukdomen?"
"vad heter den sjukdomen som lilly har?"

jag vill inte prata om det.

ändå förklarar jag på enkelt vis för en sjuåring.
att sjukdomen heter cancer, att lilly inte har sjukdomen längre. 
att medicinen inte kan se skillnad på friskt och sjukt, därför tappar man håret och mår dåligt av medicinen.
sen när det går över får man tillbaka håret igen.

jag fortsätter med det jag just höll på med.
jag vill känna lycka över att vi klarat oss igenom. 
detta. 
också.
jag känner skuld när jag tänker på de som inte klarat.
skuld över att lyckan inte genomsyrar allt.

men jag kan inte släppa oron över att lillys värden inte är vad de borde vara.
jag är rädd.
ordet återfall skrämmer mej nästan lika mycket som cancer.
jag tänker bort det.
bort.
bort. bort.

jag vill att det skall vara så enkelt som jag just förklarat för sjuåringen.

och att det alltid slutar lyckligt.
som i sagan.

och så överlevde de lyckliga i alla sina dagar.










2 kommentarer:

  1. Jag är glad att du skrivit här och jag tror er saga slutar lyckligt, absolut! I min dagstidning i dag där jag bor var det en grattis annons och det var för en man som fyllde 65 år och han hade downs. Sen kommer du också att skicka in grattis annons när din lilla Lilly fyller 65, det känner jag i hela kroppen!
    Kram på dig
    Maria

    SvaraRadera
  2. Hej! Var tvungen att söka efter bloggen efter många år. Rensade mail och hittade ett 5 år gammalt från dig. Så minns jag...och undrar hur det gått för er med livet. Hittar detta, nu 3 år gamla inlägg, och det ser bra ut. Hoppas det fortsatt så!
    Många kramar från Maria i Huddinge (då Dubai)

    SvaraRadera