nyanser

den här perioden blir minnena så tydliga från tiden när tjejerna kom till oss.
minnen som väcker en massa känslor.
när jag nu skriver om den tiden, de tankar jag tänkte, de känslor jag kände, märker jag hur mycket saker och ting förändrats sedan dess.
i början var det så svårt att hantera människors olika reaktioner
men det svåraste var nog att komma över sina egna fördomar.

lilly är lilly.
hon är våran lilly.
hon härmas, leker, skrattar, busar, gråter, sjunger, rabblar alfabetet, pusslar, blir arg, blir glad, leker, ritar, målar, pussas, kramas, slåss.

vi hinner inte träna med henne så mycket som vi hade önskat.
det är svårt att hinna få till jobbstunderna.
men ändå.
ibland kan det kännas som man är både sjuksköterska och pedagog.
men det är inte det som är vårt jobb.

det är inte heller vårt jobb att vara hennes föräldrar.

det är en ära att få vara hennes föräldrar.

vi älskar lilly!
hon är en femtedel av vår familj, och hon har gett vårt liv så många fler nyanser.