mammas mat 2006

julen närmar sej, och vi vill så gärna fira julen hemma, hela familjen.
doktorn tror att det kan vara möjligt.
i alla fall är det vad han säjer.
bara flickorna går upp i vikt.

inne på salen ställer personalen upp små vikskärmar för att det skall bli lite privat för alla mammor som ammar.
eller som inte ammar.
elektriska bröstmjölkspumpar på hjul rullas runt mellan korridorer och salar.
det susar i takt bakom skärmarna.

jag har också fått en skärm vid vår plats där vid fönstret.
jag får inte ut så mycket mat, men jag tar fasta på alla rön om bröstmjölk, och låter ingrid och lilly sondmatas med de närande dropparna.

tiden mellan mina egna måltider går åt till att först amma ingrid, sedan tilläggsmata henne med någon annan mammas bröstmjölk med nappflaska, orkar hon inte allt sondmatas hon resten.
sedan mata lilly (som har jättesvårt att amma) med droppar som jag lyckats pumpa ut tidigare, sedan tillägg med annans mat.
först prova med nappflaska, resten i sondslang.
sedan pumpa igen.

jag äter något, mat är inte längre gott, den mättar och den när den mat som skall vidare till mina barn.

därefter är det dags för lilly och ingrid att äta igen.

lilly går inte upp i vikt.
ingrid går inte upp i vikt.
ingrid har inga egentliga problem med maten.
bara att hon är liten och lite svag, vilket gör att hon inte kan äta själv, vilket leder till att hon får i sej för lite mat.

en av sköterskorna tycker att vi skall dra bort sondslangen så hon får amma fritt.
då skall jag väga henne innan och efter hon äter.
och har hon inte ätit tillräckligt så fortsätter samma procedur som tidigare.

jag blir stressad.

sondslangen sätts in igen.
och tas bort.

hemma i det stora vita huset är frank sjuk.
han har hög feber, och leif stannar hemma hos honom.

jag har varit så duktig på BB, och anses färdig.
trots en tung tvillinggraviditet, lite besvärliga sammanväxtningar i magen efter snittet med frank, lite mer blodförlust än väntat, tuffa besked om lillys förutsättningar i livet.

även om jag fattar att det inte på något vis handlar om att slänga ut mej från BB, så är det så det känns.
jag får flytta in i ett rum på ronald mc donald hus, som ligger en liten bit bort från sjukhuset.
men jag tycker egentligen att bebisarna har varit för långt bort redan innan. det har känts alldeles för långt bort att ha dem på en annan våning.

när jag lägger mej i sängen i mitt lilla rum på ronald mc donald hus, har klockan hunnit bli midnatt.
jag har släckt ljuset, men låter adventsstjärnan i fönstret lysa.

jag vaknar mitt i natten av att jag är alldeles mjölkstinn.
det gör ont, men jag är alldeles för trött för att börja packa upp mjölkpumpen jag hyrt på BB.
från handduksvärmaren i badrummet plockar jag ner en stor frottéhandduk som jag virar runt mej.
jag tar två alvedon som jag hittar i min neccesär.
sedan går jag och lägger mej igen.
jag fick inte mjölkstockning faktiskt.

lilly går helt plötsligt upp jättebra i vikt.
jättemycket på bara någon dag.
för mycket tycker doktorn, och sätter in vätskedrivande medicin.
en apparat som skall mäta lillys syremättnad i blodet kopplas på.

den där apparaten piper väldigt ofta, och bakom min vikskärm och den elektriska pumpen blir jag ännu mer stressad.

lilly är bara en och en halv vecka när hon får hjärtsvikt.