det kom ett brev med posten.
det var ett långt brev.
ett långt långt brev.
jag ville egentligen inte läsa.
det som stod överst var alldeles för svart på vitt.
det som tog upp mesta delen av brevet gjorde mej så ont så ont.
det som stod sist gjorde mej så påmind om det som min kropp vill förtränga.
men jag läste ändå.
överst i brevet stod
"de här barnen har fått cancer det senaste året"
sedan följde en lång lista över barnen som varje dag tappert kämpar.
pojke eller flicka, ålder, typ av cancer, behandlingsort.
men inga namn.
barn efter barn.
barn efter barn.
i olika åldrar.
hjärntumörer, buktumörer, leukemi, lymfkörtelcancer, njurtumör, muskel- och bindvävscancer.
jag fastnade på en rad bland flera hundra.
"flicka 3 år leukemi göteborg"
lilly finns med på listan.
hon är en av tre hundra.
tre hundra barn.
tre hundra familjer.
syskon, mammor och pappor.
mormor och morfar, farmor och farfar.
plastmammor och plastpappor.
klasskompisar, lekkamrater, kusiner, mostrar, fastrar, morbröder och farbröder. lärare. kompisars föräldrar.
tre hundra tragedier.
längst ner i brevet läser jag det som jag läst och hört så många gånger det senaste året.
"tre av fyra kommer att överleva".
på baksidan av brevet finns en bild.
på bilden står fyra stolar uppradade bredvid varandra.
bakom varje stol står en förälder.
på stolarna sitter barn.
på alla utom en.
för den är tom.
jag vill inte vara mamman bakom den tomma stolen.
jag kan inte tänka tanken att jag skulle stå vid en tom stol.
det går inte, för det knyter sej i bröstet och magen och halsen.
så jag tänker inte tanken.
men rädslan kan jag inte göra något åt.
vi kämpar för livet
Jag vet att jag skrivit det tidigare men du är verkligen duktig på att skriva. Fastnar i texten och denna gången med en tår i ögat. Jag hoppas verkligen inte att ni blir familjen bakom den tomma stolen och det borde inte få vara någon familj som hamnar bakom den tomma stolen.
SvaraRaderaJag kan inte förställa mig hur det är för er just nu med sjukdommar som går runt och en som är jättesjuk. Men snart är det vår och sommar och förhoppningsvis försvinner många av baciller na då.
Trevlig helg och håll dig långt borta från bacillerna. Skulle du känna att de är på väg kan du alltid prova vitlök i öronen.
Mitt hjärta gör ont när jag läser de du skriver och som jag också skrivit förut så skriver du så otroligt fint och bra om det hemska som du och din familj går igenom.
SvaraRaderaMassor av kramar kommer från mig och min familj.
/Lena
mia: jag vill inte heller att någon familj skall behöva drabbas av det allra värsta.
SvaraRaderaså skönt att det går mot lite lättare och ljusare tider.
skall prova vitlök.
i öronen, i maten...
kram och tack för dina fina ord till mej
lena: tack för dina kramar och ord. du skall veta att jag uppskattar din uppmuntran. linnéa har ju funnits med på min näthinna sedan lilly var alldeles nyfödd. bilden på lilla linnéa har betytt mycket för oss!
kramar!
Ingen stol skall behöva vara tom, gör så ont att ens tänka tanken. Usch, jag lider med dig Ulrika och vet inte vad jag skall säga. Nicklas sitter kvar på en vuxenstolarna och jag håller alla tummar & tår att Lilly kommer att sitta kvar på barnstolen.
SvaraRaderaDu skriver med sådan inlevelse och känsla så tårarna bara kommer. Även de utanför cancervärlden kan förstå en del av vad Ni alla går igenom. Länkade detta inlägg till FB-sida då fler borde stanna upp och tänka till.
Massa styrkekramar till Er alla!!
/Mia
stor kram till dej mia! jag är så glad över ditt stöd!
SvaraRaderaIdag fick jag mobilsamtalet jag inte ville ha. Hoppet för väninnans tonåriga son har löpt ut. Nu återstår endast dagar av ett ungt liv som aldrig fick bli vuxen. Han är inte mitt blod men min sorg är inte mindre för det. Hans stol kommer att stå tom.
SvaraRaderamadlar: jag blir så ledsen. det är så ofattbart, så orättvist. jag kan inte förstå hur man som förälder skall orka. fast jag inte känner din väninna, känner jag verkligen med henne och hennes familj. och jag känner så enormt med hennes son.
SvaraRaderajag vet inte vad jag skall skriva. det finns inga tröstande ord.
jag vill i alla fall ge dej en ordentlig kram!
och en stor kram till din väninna och hennes familj.
och jag önskar att det skulle sprudla av liv på stolen, att hans stol aldrig skulle stå tom.
många varma kramar och omtanke.
ulrika