Det var stressigt i morse med utvecklingssamtal på förskolan, och sedan direkt till sjukhuset för kontroll och provtagning på Lilly.
Vi fick vänta länge på provsvar.
Lillys vita värden hade gått ned en del.
Och infektionsvärdet hade stigit något.
Eftersom Lilly sovit bättre i natt, och kändes allmänt lite piggare, bestämdes att vi skulle avvakta antibiotika, och ta nya prover på torsdag.
Väl hemma igen hann vi bara dricka en kopp kaffe innan vi upptäckte att Lilly hade feber.
Raka vägen tillbaka till sjukhuset.
Men vägen är inte rak.
Den är så krokig och gropig och smal.
Och så lång.
Nej men nej... måste hon börja med antibiotika direkt nu igen då? Stackars liten! Hoppas den där lilla smala, långa krokiga vägen väljer att bli lite medvind snart! stor kram på dig!
SvaraRaderaPS. du kanske redan läst det, men om inte så kanske detta ger dig en finare morgon iallafall http://minininis.blogspot.com/2011/03/minnen-av-en-blaharig-dam.html
Nina: då skall jag kika in på en gång!
SvaraRaderaJa, hon har påbörjat en ny antibiotikakur intravenöst tio dagar.
Hon fick snabbt riktigt hög feber.
Nu har hon somnat gott i sjukhussängen, efter att först ha sjungit månadsvisan och natten går tunga fjät. Kram! Ulrika
åh va sött! att hon sjunger menar jag! Hoppas ni får en lugn natt nu då, och att antibiotikan verkar ordentligt! kram kram
SvaraRaderaHon är så go när hon sjunger. Imorse dansade vi ringdans och Lilly sjöng räven raskar över isen. Läven laska lisen...
SvaraRaderaJag inspirerar som vore jag en blåhårig dam...
det är underbart med barn som sjunger, det blir liksom så mycket glädje i allt!!! Och tar bort det jobbiga en stund, så funkar iallafall jag, jag är inte direkt unik... tror många funkar så! Gott att du inspirerar henne! men snälla, låt Irene vara blåhårig själv, det är en svår hårfärg att bära upp... tror du är fin i den hårfärg du har!!! :-) stor kram
SvaraRadera