Jag förblev sängliggande hela söndagen.
Kunde omöjligt ta mej ur sängen.
Det gjorde ont ont ont i benet och ryggen, jag höll på att svimma och grät som ett barn.
Smärtlindring av alla möjliga tablettkombinationer uteblev.
Jag kunde inte ens ta mej till toaletten, och efter ett dygn blev det hela ohållbart.
Efter att jag pratat med vårdcentralen, ringde jag 112 och så fick ambulansen helt enkelt komma och hämta mej.
För att kunna bära ut mej smärtfritt, fick jag lite medicin så att jag nickade till och blev lite drogad.
På akuten fick jag ytterligare smärtlindring, blev undersökt, sov en stund.
På eftermiddagen lyckades jag ta mej upp ur sängen, och fick åka hem.
Med recept på tungt artilleri av smärtstillande mediciner.
Jag har fortfarande ont, men kan vara uppe och gå.
Leif hade packat en väska till mej i fall jag skulle behövt stanna kvar på skukhuset.
Den väskan packades ur idag.
Istället packades den med ombyten till Leif och Lilly.
För idag blev Lilly dålig och inlagd på sjukhus.
Hon är låg i sina vita värden, och har ett par nätter klagat på att hon har haft ont i magen, och pekat på knappen.
Idag var hon ilsket röd, och lite svullen runt knappen.
Hemsjukvården kom hit och tog lite prover.
Lillys Crp var lite förhöjt, så hon blev inlagd för behandling med antibiotika.
Tur att vi har världens bästa mormor som är här och lagar mat, hämtar barn, diskar, leker, pysslar, tröstar, peppar och viker tvätt.
Oj vad ska jag säga?
SvaraRaderaDe får blir en stor kram och jag önskar så mycket att ni får slippa alla sjukhusbesök.
Hoppas Lilly kommer hem fort!
KRAM!
Oj, vilka dagar ni haft. Skönt med medicin så du kan vara uppe lite grann och att du har en fantastisk man som också kan. Hoppas värdena på Lilly snabbt blir bättre. Håller alla tummar jag kan för Er!
SvaraRaderaDin mamma é underbar på alla sätt. Det är inte många som har en sådan mamma så du har.
Var rädd om dig!
Hälsa mamma som håller ställningarna hemma och Leif som håller dem på sjukhuset.
Kram
lena: ja, vi önskar ju inget hellre än att vara hemma. men vilken tur att det finns sjukhus och att man kan få hjälp när det krisar...tack för den stora kramen!
SvaraRaderaulrika
mia: vad glad jag är för de som finns runt om oss/mej.
leif är fantastisk.
och mamma är underbar!
jag skall häsa dem.
och du, ha en jättefin födelsedag! kram ulrika
Usch det är verkligen jobbigt att ha så ont att man varken kan ta hand om sig själv eller sin familj.
SvaraRaderaJag fick inflammation i revbenen och kunde tyvärr inte ta någon antiflamtorisk smärtlindring då min mage inte klarar av det. Varken alvedon eller morfin kombinerade tabletter tog bort smärtan.
Skönt att du kan röra på dig för att få igång circulationen i kroppen. Hoppas nu att lilla lily inte behöver stanna så länge på sjukhuset.
Vet du jag tycker inte att det gör något att vita golv har märken och jack det visar att det bor någon där. Varje litet märke har sin egen lilla historia.
Kram och hoppas morgondagen låter dig röra på dig lite till.
Mia: Ja, man vill kunna ta hand om allt och alla, men ibland räcker man inte till.
SvaraRaderaTur att vi kan få lite hjälp.
Jag tycker också om de små skavmärken som blivit både på vita golv och väggar, egentligen bara är vackra. Små minnen av livet i det stora vita huset...
Kram!
Nämen fy, det låter ju jättehemskt! =(
SvaraRaderaOch Lilly också, stackars liten var ju inte längesen hon var inlagd.
Har inte varit lika dålig på att kommentera som att blogga den senaste tiden, men skickar många tankar när jag läser iallafall.
Ni får krya på er båda två!
Kram Malin
ps det är bra med Thea, har sluppit bli inlagd sen lunginflammationen men har precis haft ögoninflammation i 1,5 månad. Trist att inte kunnat träffa andra barn men kanske lika bra nu när så många är sjuka. Och det mesta är ju bättre än att ligga på sjukhus.
Malin: så skönt att höra ifrån dej, blev orolig när du inte skrivit på ett tag. Så jobbigt för thea med ögoninflammation så länge! Men självklart bättre än sjukhus...
SvaraRaderaDet är jobbigt när allt skall hända samtidigt, och man blir ju extremt begränsad när man har väldigt ont själv...
Än en gång, skönt att höra av dej! Kram!