Lilly hade ingen feber i morse, men ett rejält förhöjt infektionsvärde.
Det skall ligga under 3.
I måndags låg det på 48, igår morse 55, igår kväll 78, klockan fyra i morse 186.
Vi har vid varje provtagningstillfälle trott att det är på väg att vända, och igår kväll kändes det lite ovisst om antibiotika skulle sättas in, men man bestämde sej sedan att det nog var bäst.
Och det var nog bäst.
Nu fortsätter vi med intravenös antibiotika tillsvidare.
Och så pärlar vi några armband, någon pärlplatta, sjunger, kollar spännande filmer och roar oss så som man bara kan på ett sjukhus.
Jag ar en f.d vasterbottning som bor i Texas. Har last din blogg ett tag men aldrig kommenterat forut. Nu kanner jag att jag vill skicka en stor kram for nu tycker jag att ni har haft mer an nog av sjukhus! Stor, stor Texas kram till er och hoppas att Lilly blir battre fort sa att ni far aka hem och vanta pa varen.
SvaraRaderaAnnelie: tack för den stora kramen! Och tack för att du lämnade en kommentar! Det värmer så! Så roligt att höra att du följer vår familj, och att du önskar oss hem och vårvärme.
SvaraRaderaKram till dej!
Ulrika
Antibiotika, antibiotika man blir trött på all antibiotika men det är tur att den finns. Håller tummarna att den biter snabbt så att det vänder.
SvaraRaderaMånga pärlarmband och pärlplattor blir det... Tur ni kan sjunga lite som omväxling.
KRAM!
Mia: ja, tur att antibiotika finns.
SvaraRaderaVill inte tänka hur det skulle vara annars. Vi har mycket att vara tacksamma över.
Idag har vi inte pärlat, men väl krossat porslin. En tallrik med fil, en kopp med kaffe. Tur att det inte är min puls man kollar...
Kram!