Vi går runt med samma sorg i hjärtat.
Ibland talas vi vid.
Ibland är det tystnaden som talar.
Det är ögonen som berättar.
Att natten varit svart
Att beskedet varit tungt.
Att det är viljan man går på.
Mörka ringar runt bekymrade ögon i trött ansikte.
En stor sorg i hjärtat som älskar barnet över allt annat.
Jag skulle vilja svinga mitt trollspö .
Över sjuka barn.
Över trötta föräldrar.
Över syskon som inte hittar ord att förklara sin oro med.
Men jag har inget trollspö att svinga.
Önskar jag också hade ett trollspö att svinga. Då hade vi svingat tillsammans för alla barn och föräldrar. Sen hade jag gett er lite extra energi så att ni inte kände tröttheten som ni bär på.
SvaraRaderaHoppas Lillys värde snart är i balans igen, önskar så att ni hade kunnat vara hemma tillsammans med de andra i familjen. Men är samtidigt tacksam att vi har tillgång till sjukvård när det verkligen gäller.
Tänker på Er och kramar om.
Det känns så konstigt att komma in och läsa om er jobbiga vardag när jag läst dina fina kommentarer du lämnar hos mig. Min blogg känns så oviktig men den är ett sätt för mig att hålla borta jobbiga tankar. För visst är det så att man ibland måste koppla bort allt jobbigt och göra något för sig själv för att orka med vardagen själv.
SvaraRaderaJag gråter nästan varje dag över min psykiskt sjuka pappa som jag inte kan hjälpa. Tänker varje gång jag gråter - gråter jag så här mycket över min pappa hur många tårar faller då när man har ett sjukt barn, går det överhuvud taget att sluta gråta. Att inte själv veta hur man skall göra för att hjälpa någon man älskar. Samtidigt orka ta hand om varandra, sina barn och sig själv.
Tänker så mycket på er och hoppas att veckan slutar bättre än den började.
Kram Mia
Mia 1: ja, vi väntar på dagens provsvar, och hoppas det blir lite bättre balans i allt. Vi känner oss tacksamma, enormt tacksamma, för sjukvården. Att den finns nära, är professionell, att man inte snålar på något i barnsjukvården. Att det finns människor som väljer att arbeta med att få små sjuka barn friska.
SvaraRaderaKram!
Mia 2: min blogg har blivit mitt sätt att få ur mej lite av allt det jobbiga. Det det är också ett sätt att förmedla till familj och vänner som bor långt ifrån oss.
Det är så inspirerande för mej att läsa din blogg. Det lättar upp lite av det jobbiga jag är i, att få läsa om din kreativitet, se fina saker du skapat.
Den är absolut inte oviktig!
Jag är ledsen över din situation med din pappa som är sjuk.
Jag gråter mycket över att Lilly är sjuk, men ofta stannar gråten som blytyngder i armar och ben, trötthet och en klump i magen.
Jag hoppas att du skall fortsätta att känna dej kreativ, och förmedla inspiration!
Kram till dej!