fredag 1 april 2011

släpper aldrig!

i en vit Volvo 242 satt en blond permanentad tjej med flufflugg och axelvaddar.
killen som körde bilen hade slitna lappade jeans, långt hår och blivit utsedd till Hälsinglands bästa basist.
han hade världens finaste ögon. och skrattrynkor.
och han la beslag på mitt hjärta.

det var den första april 1989.

jag håller hårt i hans hand.
han håller hårt i min.

6 kommentarer:

  1. Ni är så söta och goa!
    Stora Varma Kramar till er båda ♥♥
    från Maria Vega

    SvaraRadera
  2. Så fint!!! Va härligt det måste vara ändå, att ha den styrkan tillsammans! och med minnen från en vit 242a, med flufflugg! =D man blir ju nästan lite kär bara av att läsa det! Stor kram på dig!

    SvaraRadera
  3. O jag minns att jag var väldigt stolt över att du skaffat en snygg pojkvän;) Med långt hår o schyst bil! Kom ihåg att jag tom bjöd Maria G (i min klass) som brudnäbb till ert bröllop... Haha ojoj de va tider!!! Kram

    SvaraRadera
  4. Så fint...som vanligt, du skriver så bra.

    Theas förra resurs slutade medan Thea var sjuk pga att hon flyttade en bra bit härifrån. Var meningen hon skulle pendla men det var nog svårt att motivera sig när inte Thea var där. Så eftersom det behövdes ny resurs innan Thea skulle börja igen frågade vi läkarna redan förra våren när de trodde hon kunde börja. Kanske även med tanke på vad man hört om Försäkringskassas krav och regler, de verkar ju inte speciellt generösa i många fall. Vi bestämde att hon skulle börja så smått efter att högdoserna var klara i september så en ny resurs anställdes tills dess. Hon kunde vara där en hel del i höstas men nu på våren har det ju knappt blivit något.

    Men hon har varit glad för de veckor hon kunnat vara där så det är inget vi ångrar, även om det kan vara lite stressigt att hela tiden ta ställning till om hon är tillräckligt frisk/sjuk för dagis. Lite dåligt samvete kanske för att man sagt att hon ska börja men sen ändå varit borta mycket. Löjligt egentligen ju. Gränsen när hon ska gå har varit lite beroende på hur många som varit sjuka på dagis. För några veckor sen hade hon 1,1 i neutrofila men många var sjuka så då var hon hemma trots att det ju inte är jättelågt. Men andra veckor har hon varit där med 0,9. Men där någonstans har vi dragit gränsen.

    De två resurser vi haft har vi fått träffa innan de skriver något avtal, men vi har varit nöjda med deras toppkandidater båda gångerna. Hoppas det går lika bra denna gången. Man får sätta det i lite perspektiv, lätt att tycka det är "hela världen", men om man jämför är det ju egentligen en liten grej att vara ledsen över. Fast även om man har barn med cancer måste man väl få vara ledsen över "småsaker".

    Hoppas Lilly är piggare och att hennes värden har gått på rätt håll!

    Många kramar

    SvaraRadera
  5. till er alla: tack!!! stooor kram!

    malin: jag kommer säkert med lite mer praktiska frågor om det är okej?
    jag hoppas att thea får en bra resurs, och att hon får må bra så hon kan gå på förskolan lite mer regelbundet.
    vi trodde att lilly skulle kunnat börja dagis som i höstas, men det var bara att glömma. sedan trodde vi till våren, men det har inte heller gått. nu siktar vi på hösten... hon kommer väl göra sin sista högdos i aug/sept.
    stor kram!

    ulrika

    SvaraRadera