en tanke som slog mej

för fyra år sedan var det påskafton den andra april.
det var ingrids och lillys första påsk.

lilly låg på neonatalavdelningen, och hade ännu inte kommit hem från BB.

på påskaftonen fick vi inte lov att ta med frank och ingrid in på avdelningen,
utan vi fick hålla oss utomhus.
vi var tillsammans, det var viktigast.

det var två grader kallt ute, frank gungade i snöblandat regn och blåst.
lilly skrek, ingrid hostade.
vi hittade ett litet skrymsle innanför entrédörrarna, där en av oss kunde sitta med frank och ingrid,
en av oss gick tillbaka med lilly till avdelningen.

vi åkte hem, alla utom lilly.
vi målade ägg.
frank målade alla svarta.

det skulle dröja till midsommardagen tills barnen fick träffa varandra igen.
det skulle dröja så länge att frank skulle tro att lilly bara var en bild på kylskåpet.

det skulle dröja så länge att vi skulle hinna med RS virus på fyramånadersingrid, RS virus på fyramånaders och hjärtsjuk lilly, rota-virus och isolering på lilly, vattkoppor på frank, vattkoppor på femmånadersingrid, isolering för vattkoppssmittad och korttidsvaccinerad och isolerad femmånaders hjärtsjuk lilly.

en av oss hemma.
en av oss på sjukhus.

ensamstående och ändå inte.