hon var trött, och somnade en liten stund efter frukost.
hon var blek och viskade när hon skulle prata.
små små prickar på några ställen på kroppen.
prickarna blev fler och mer intensiva när hon försökte anstränga sej.
jag ringde barnmottagningen, och fick tid hos doktorn bara en liten stund senare.
liten blek lilly i sulkyn.
den rosa mönstrade jackan, och den rosa randiga mössan.
och två långa ljusa flätor.
doktorn bad oss gå hem efter liten undersökning och provtagning.
"ni behöver inte sitta här och vänta".
lugn trygg röst som inte avslöjade några misstankar.
men ibland är det det lugna och trygga i rösten som avslöjar.
solen lyste, lilly somnade i vagnen, och och jag tog en promenad.
plockade en liten bukett tussilago.
kände mej orolig.
kände mej lugn.
kände mej orolig.
lilly fortsatte sova.
jag sökte på nätet efter information om trombocyter, eftersom doktorn nämnt ordet.
jag läste det jag inte ville läsa.
någon gång efter lunch ringer doktorn.
och hon säjer, nu med darrig och avslöjad röst, att lillys blodbild inte ser bra ut.
hon pratar om omogna celler, inte modernt laboratorium, vita blodkroppar och trombocyter.
att vi skall åka till avdelning 322 på drottning silvias barnsjukhus.
eftersom lilly varit på avdelningen som delar våning med 322, vet jag att väggarna är grå och att det står barncancercentrum på dörren.
där får vi veta att lilly har nittiosex procent sjuka celler i sitt blod.
vi får veta att lilly skall påbörja behandling omedelbart nästa morgon.
efter en och en halv vecka finns det inget hår kvar att fläta.
behandlingen skall pågå i två och ett halvt år.
i dag är det ett och ett halvt år kvar.
samma lilly, samma jacka, samma mössa.
fast en riktigt tuff match senare.
en riktigt riktigt tuff match.
Lilla fina Lilly, med sitt stora gips på den lilla armen... gissar att det är lite som att uppleva dagen i repris idag... kanske är det en del i processen att förstå och greppa den där där tuffa matchen ni går igenom, men som ni ju har kommit en bra bit på väg i. Ett och ett halvt år är bra mycket kortare väg kvar än två och ett halvt... lätt för mig att skriva såklart... men ändå! Tänk va långt ni har kommit på vägen, inte hur långt det är kvar. Snart är det bara halva vägen kvar och sedan är det nedräkning av bara farten! Va sött att hon fick ett påskägg med knäckebröd i! =)Hoppas ni har haft en jättehärlig påsk, kunnat samla lite ork och kraft och fått lite sol på näsan! Lilly ser ut att ha det väldigt gott i vagnen! Stor kram till dig fina du!
SvaraRaderaFina fina Lilly! Det känns i hela kroppen att lösa, för jag vet att även Molly har en större risk. Räcker det inte med att våra små har DS?!
SvaraRaderaEn stor kram till er!
Anna
Stackars liten,så fin.
SvaraRaderaDu skriver så bra!
Söta, starka lilla Lilly. Tänker ofta på er och läser allt du skriver o fäller oftast en tår, knäpper min händer om kvällen...
SvaraRaderaSå berörd jag blir av det du skriver, ert liv, er vardag!
SvaraRaderaOch här klagar vi för en släng av maginfluensa:-(, eller en ynka förkylning!
Massa kramar, Emma
Så liten, så tuff! Orden borta, kan bara instämma fullt ut med Nina och resten av kommentarerna. Kan förstå er oro och frustration om hur orättvist allt är. Det är så tufft när man är mitt i det men tiden går och ni fixar detta. Snart halvtid och vilken resa ni gjort men det kommer en dag när ni kan blicka tillbaka och undra hur i hela friden orkade vi så länge. Den dagen ser du snart i tunneln. Jag lovar.
SvaraRaderaMassa styrkekramar till Er alla!
tack för era uppmuntrande ord.
SvaraRaderakramar till er alla.
ulrika
Oj! jag halkade bara in här av en händelse och nu trillar tårarna över hur orättvist och hemskt allt kan vara! jag går här i min lilla bubbla med min lilla bebis och inser att det där kan hända vem som helst när som helst... Håller alla tummar för att allt blir bra!!
SvaraRaderalaiey: välkommen hit! den bubblan har jag också levt i. njut av att du är där du är. tack för att du håller dina tummar.
SvaraRaderakram