Lilly fick lite sondnäring i morse strax innan klockan sex.
Lilly måste vara fastande inför högdosbehandling, eftersom hon börjar behandlingen med att sövas för att få spruta med cellgift i ryggen.
I bilen på väg till sjukhuset kom vi på att vi glömt ta med slangen som skall kopplas på knappen på magen när Lilly skall matas.
Väl framme på sjukhuset upptäckte vi att vi glömt en väska också.
Medan vi väntade på provsvar satte vi oss i fikarummet.
Tog en kopp kaffe.
Ett litet fat med kakor stod på bänken.
Lilly ville ha en kaka.
En kaka.
Så roligt.
Lilly tycker ju inte så mycket om kakor.
Hon åt upp hela kakan.
Att Lilly fastade och väntade på att åka in på operation, kopplade vi inte på något vis ihop med den uppätna kakan.
Men det gjorde förstås narkosdoktorn.
Helt genomgråtfärdig gick vi tillbaka till avdelningen igen.
Jag känner att jag tappat kollen.
Klockan fyra skall vi göra ett nytt försök.
Utan kaka.
Men söta du, du har inte alls tappat kollen... men det är kanske lite mycket nu och när dockan vill ha kaka och visar lite aptit så är det klart att primärinstinkterna tar över! Vad en liten kaka kan ställa till liksom... men nu är klockan snart fyra och det är dags för nytt försök. Hoppas det går vägen, att ingen kaka slunkit ner och att veckan blir så bra den bara kan bli! Stor kram och liten styrkeklapp på axeln
SvaraRaderaEn liten kaka känns ju egentligen absurd i sammanhanget.
SvaraRaderaJag har nog bjudit personalen på lite snackis och ett gott skratt ute i fikarummet.
Känner mej fortfarande korkad.
Leif skakade av sej dumkänslan på en sekund. Jag småältar lite fortfarande.
Men bara lite.
Kram!
Det är lätt gjort, men de kan nog bli lite småsnack i fikarummet, typ Stackars Ulrika, hon av alla! Men det är inget vi syrror går o tänker på!Kram
SvaraRaderaJojjis: När nattpersonalen kom in igår kväll höll de sej för fniss. "Vi säjer inget", sa de med lite medlidande och lite road ton... Då började jag skratta. Hon tyckte ju om kakan i alla fall! Kram
SvaraRadera