Barnen hade en riktigt bra påskafton.
Någon gång under natten hade påskharen varit och värpt ägg i det stora vita huset.
Klockan fem på morgonen hade barnen det på känn.
Tur att jag fick dem att somna om.
Otur att jag själv inte kunde somna om.
Trots att jag visste att påskharen inte värpt något ägg till mej.
Hela familjen gick en promenad ner på stan.
I "barnens park" föll godisregn när påskparaden marscherade förbi.
Vi träffade några av dagiskompisarna.
Lilly blev lite blyg, men var glad att se dem.
På eftermiddagen kom mimmis matte och knackade på dörren hemma hos oss.
Hon hade fotograferat påskharen i våran trädgård, när han sent på långfredagens kväll hade värpt ägg i bland buskarna.
Hon var lite rädd att äggen skulle bli bortglömda, så hon tog hand om dem.
Och nu kom hon för att lämna dem till våra barn.
Och till Lillys stora lycka hade påskharen fixat ett ägg med knäckebröd...
Vi åt målade ägg, var ute i trädgården och sparkade boll, och plockade fjolårets stickiga kastanjer från gräsmattan.
Emellanåt var Lilly pigg och glad.
Men mest blek och genomtrött.
En glad och trevlig påskafton.
Ändå en klump i halsen.
Det gör så ont i hjärtat att livet skall vara så orättvist.
Att lilla bleka Lilly skall missa så mycket av allt som tas så för givet.
Hej! Tack för en helmysig dag, på besök i dinosaurieskogen, allsång om björnen sover och vitsippeplockning:) Kram till er!
SvaraRadera