i fredags packade vi bilen med allt som behövs för en övernattning två mil bort.
mediciner, sprutor, kläder, stövlar, regnkläder, mat, sängkläder.
massor med saker.
bilen blev fullpackad.
ändå glömde vi sondnäring till lilly.
så det blev fyra mil extra.
ett par dagar i stugan, och årets första övernattning.
det är så extra härligt i stugan den här tiden.
när allt går åt rätt håll.
ljusare.
varmare.
snart grönare.
vi njöt av jättehärligt väder.
vi gjorde i ordning våra utemöbler.
sågade ner ett par döda träd.
räfsade torrt gräs och torra löv.
hittade en kopparorm i rabatten.
åt lördagsgodis.
på eftermiddagen packade vi ihop nästan lika mycket saker som vi packat upp dagen innan.
vi kände oss så glada för att vi haft det så skönt.
barnen lekte och klättrade i våningsängen.
och då hände det som bara känns för mycket.
för mycket för femtielfte gången.
lilly ramlade från något trappsteg upp i sängen.
och grät och grät.
och slutade inte gråta.
för det gör ont att bryta armen.
hon bryter armen och vi bryter i hop.
för vi trodde att vi hade en bra vecka framför oss.
för lilly har ganska bra värden.
och en vecka kvar till högdosbehandling.
nu går vår tappra lilly runt med gips från handen till armhålan.
vänster arm.
vänsterhänt.
brott på båda benen i underarmen strax ovanför handleden.
jag känner mej som en dålig mamma.
och leif känner sej som en dålig pappa.
som inte punktmarkerade alla tre barnen.
samtidigt som det skulle packas.
och ätas mellanmål.
och diskas.
å ena sidan kunde det varit värre.
å andra sidan vet jag inte hur jag skulle orka om det varit värre.
luften gick ur.
Snälla, söta, rara du, DU är inte någonstans en dålig mamma, Leif är, vad jag förstår, inte någonstans en dålig pappa!! Barn ramlar och slår sig, barn bryter armar och ben, det är fasligt synd att det skall hända Lilly som har en del annat att tampas med samtidigt, men det är aldrig någinsin någons fel att det händer!!! Lilly tycker med all säkerhet inte att ni är dåliga föräldrar! Ni kan inte vara stålmannenföräldrar HELA tiden, någon gång måste ni ju hinna packa också! Härligt att i fick en bra start på helgen iallafall och fick fixat och grejat ute den fina dagen som det tydligen va igår (själv satt jag på ett plan = har ingen aning). Hoppas du får lite luft igen snart, och tills dess tycker jag att du ska ge din man en stor kram och skriva/rita något fint på Lillys gips. Stor kram till dig söta du!
SvaraRaderaAlltså det finns ingen rättvisa. Stackars Lilly, vilken otrolig otur =( Jag som satt här och tyckte lite synd om mig själv när jag tog en liten bloggrunda och läser om alla som varit ute i helgen och njutit av våren. Och Thea har bara feber och hosta.. Ditt inlägg började ju också sådär mysigt men slutade med tårar i ögonen för det var verkligen bara för mycket.
SvaraRaderaJo det kunde ju varit värre. Jag kan också känna så ibland, att man inte får tycka man har otur. För våra barn lever ju faktiskt. Att man inte ska vara otacksam. Men man måste ju få tycka att man har otur, man kan ju inte alltid jämföra sig med de som har det värst.
Kramar till er
Du är en helt fantastiskt underbar mamma (o syster)till 3 underbart fantastiska busiga söta fina barn!Men förstår att ni känner er utömnda! Kram Johanna
SvaraRaderaVärdens bästa mamma tycker jag du är.
SvaraRaderaMen jag förstår att luften går ur när så mycket händer hela tiden.
Många kramar och så klart kramar till Lilly / Lena
nina: jo, jag vet att man inte skall anklaga sej själv. men det blir så ibland i alla fall... kram
SvaraRaderamalin: nej, det är så rätt. man kan inte bara jämföra, det finns ju alltid något som är värst. men det kan vara tillräckligt jobbigt som det är. kram
jojjis: tack. kram
lena: tack. ja, luften går ur lite snabbt ibland. ingen liten pyspunka...
kram