toffeldagen

i dag var det dags för läkarkontroll på lilly igen.
vägen mellan hemmet och sjukhuset är en stund när jag och leif oftast hinner prata lite med varandra.
vi hinner prata tills meningen tar slut.

på vägen hem brukar vi oftast sitta lite mer försjunkna i tankar.

det är tröttande att åka till sjukhus.

fastän det bara är kontroll och provtagning.
fastän vi får fika.
och fastän vi får leka och pyssla på lekterapin.
och fastän vi alltid träffar världens bästa sjukvårdspersonal.

vi var lite oroliga för dagens besök.
vi visste inte om lillys brutna arm skulle ställa till det med cellgiftsbehandlingen.
men det var ingen fara för den sakens skull.

däremot var hennes vita värden väldigt förhöjda.
både mot vad de brukar vara.
och mot vad de skall vara under behandling.
så dagsdosen av cellgiftstabletter höjdes något yttepyttelite.

kanske kan de höga värdena ha ett samband med armbrottet.
kanske kan de bero på att en infektion kan vara på gång.

annars har lilly redan vant sej vid att gå med sin vänstra arm i gips.
hon springer lika fort som vanligt, bara viftar mer med högerarmen som för att kompensera sin stela vänsterarm.
hon har haft ont på nätterna, och fått alvedon för att lindra smärtan.

och samma tåga i henne som vanligt.
vid kvällsmaten blev hon arg när vi inte fattade vad hon menade när hon pratade om "tallik å tofflaaa".
för varje felgissning blev hon bara argare och argare.

tills vi slutligen gissade rätt.
hon var inte nöjd med maten som stod uppdukad.
utan ville ha en "tallrik med våffla".
"jaaa" ropade hon när vi äntligen fattade, men blev jättebesviken över att jag inte bara plockade fram en våffla till henne.

i morgon skall vi våffla.
för det har lilly bestämt.