onsdag 27 april 2011

Det skulle varit kalas

I dag skulle vi haft kalas.
Det skulle varit sjuttiofem ljus i tårtan.
Och tårtan skulle varit stor. Jättestor.

Och vi skulle ha sjungit "ja må du leva uti hundrade år".

Fast du blev bara femtionio.
Du borde fått många många år till.

Då skulle du fått uppleva alla dina barnbarn, och skrattat gott åt alla barnbarnens upptåg.

De saknar dej fast de aldrig träffat dej.

Jag saknar dej.
På din sjuttiofemårsdag.

Och alla andra dagar.


Pappa

4 kommentarer:

  1. Åh så fint... och sorgligt... som vanligt så skriver du sådär fint så det gör ont... tårarna bränner bakom ögonlocken och man känner liksom allt... Stor kram till dig idag!

    SvaraRadera
  2. Ja jag kan riktigt se han framför mig ta Frank med sig ut på upptäcksfärd i skogen, o han skulle vara den bästa morfarn, liksom han var den bästa pappan! Alltid saknad!

    SvaraRadera
  3. Vilken tårta det hade blivit!
    Jag tror pappa har full koll på sina barnbarn även om han är på annan plats. Minns än idag så tydligt när han kommer gående från jobbet med sin "bruna portföljväska".
    Tänder ett ljus för er pappa idag på hans 75-års dag.

    Kram

    SvaraRadera
  4. tror också att han har full koll där han är.
    tror också att han skrattade när ingrid vände ansiktet mot himlen och ropade till morfar att hon hällt upp ett bad åt honom.
    i den blåa båtliknande plast baljan utanför stugan.
    regnvatten, gräs, grus, lera och lite leksaker fyllde baljan till bredden.

    SvaraRadera