ur ett annat perspektiv

jag går runt och försöker städa i det stora vita huset.

barnen leker i sitt rum, de skrattar och har dragit runt varenda möbel och leksak inom rummets fyra väggar.
inte den stora bokhyllan som är fastskruvad i väggen.
men allt annat.
allt annat.

"du sa ju att vi fick bara stöka ner i vårat rum".

det är klart att jag inte vill att barnen stökar ner hur som helst.
men i dag väljer jag att se på det ur ett annat perspektiv.

jag är glad över att de är glada.
jag är glad över deras friska energi.
deras fantasi.
att de leker.
att de orkar.
att de finns där uppe på andra våningen.
även om andra våningen i leken är omvandlad till ett fängelse.

jag saknar "lilly göööör".
hon sitter fast i droppställning på sjukhuset i ytterligare ett dygn.
minst.
hon är ganska pigg idag.
det känns tomt i det stora vita huset när lilly inte är hemma.
just ur det här perspektivet är det helt fantastiskt att hon är så busig, klåfingrig och viljestark.
att hon orkar slänga mattallrikar i golvet, dra ut papper från toarullar, rita med kritor på väggarna.

när det har hänt, som är det näst värsta som kan hända,
då är rädslan för det värsta som kan hända så påtaglig.