annars

lilly mår ännu lite bättre idag.
men har kräkts ett par gånger, och är fortfarande röd under sina fötter.
hon fick bada i förmiddags.
"hööönt" (skönt).
hon har ingen jätteaptit, men knaprar alltjämt på ett knäckebröd.
vi är tacksamma att hon har sin knapp på magen, så att vi lätt kan få i henne mat och mediciner den vägen.

i morgon skall vi åka in till sjukhuset med lilly på kontroll.
frank och ingrid vill följa med, så vi åker hela familjen.
det är bra för dem att få vara med ibland.
bra att de vet vad som händer när lilly åker till doktorn.
bra att de vet att lilly åker till sjukhuset utan att hon behöver stanna kvar, att hon kan åka hem igen efter en stund.

vi är så glada över att vi har fått tillbringa hela julhelgen tillsammans.
hemma.
lugnt och mysigt.
även om lilly inte mått bra.
men hon har mått lite bättre för varje dag.

nu väntar vi oss att hennes värden kommer att sjunka igen.
de brukar gå ned ordentligt efter sju till tio dagar efter en högdosbehandling.
vi hoppas att hon klarar sej undan infektioner, men är beredda på sjukhusvistelse.
påfyllning av blod och trombocyter.

jag skulle vilja fortsätta med att skriva "och annars så...".
men det finns inget "annars".
hela tillvaron är till bredden fylld av cellgift, sjukhusbesök, väntan på att värden skall stiga eller sjunka.
fylld av rädsla för att vårt liv är så bräckligt, för att garantierna om i morgon aldrig har funnits.
rädsla för att orättvisan slår till igen.

men i tillvaron finns också tacksamhet för det vi har.
för våra barn.
en ödmjukhet för livet.
och glädje över att vi har varandra.

jag tror till och med att vi är lyckliga.