tretton kilo ork

ibland kan jag på riktigt undra hur vi skall orka.

det är lätt att haspla ur sej att man inte orkar.
för att man är trött.
eller jättejättetrött.
eller trött på.
en trötthet som kanske mer är att likna vid att inte vilja, eller inte ha lust till.

för några korta ögonblick känns det ibland som om kroppen töms på ork.
på kraft.
på energi.
på vilja.
på tro.

igår tittade jag på när lilly gick omkring i vardagsrummet.
hon vaggar lite när hon går, och hennes högerben är lite överböjt i knävecket.
hon vill vara med, men hänger alltid på efterkälken,
hon vill lära sej, förstå, göra lika.

när jag stod där halvlutad mot soffans armstöd och tittade på lilly,
översköljdes jag av en så total trötthet.
hur skall vi orka?

för att i nästa ögonblick förundras över hur mycket ork, kraft, energi, vilja och tro som ryms i lillys lilla trettonkiloskropp.

orkar hon så orkar jag.