fyra år

att det har gått fyra år sedan den där natten tjejerna kom.
så mycket lycka och glädje och kärlek jag känner över mina barn.
trots att så många dagar de senaste åren inneburit tårar, tårar och tårar.

livet har ställt till vardagen för oss.
kanske kan vi inte hitta tillbaka ut på motorvägen igen.
men jag sörjer inte det.
jag känner en sådan tacksamhet över det jag fått av livet.

det jag sörjer är att barn inte bara får leka och vara barn.
att barn skall behöva vara sjuka.
det skulle kännas bättre om lilly protesterade när man tar prover.
istället säjer hon "ja jälpe tillll", och hjälper sköterskorna att vira av lindan runt cvk:n när prover skall tas.
hon är van.
ett barn skall inte behöva vara van att ta blodprov efter blodprov varje vecka, ibland varje dag.

vad livet skulle vara tomt utan våra underbara barn.

det skulle eka i det stora vita huset.

barnen fyller ut varje vrå.
leksaker, teckningar, fingerkladd på fönstren, matkladd på stolar, skavmärken efter tvillingvagnen på ytterdörren,
ihop-plock i väskor, nallar , dockor, vitaminer, nyttig mat, onyttig mat, shampoo som inte svider i ögonen, badankor, hundra par små skor för olika slags väder, trasiga leksaker, itu klippta teckningar, skav märken i vitmålat golv.

vad jag älskar det.
alla små och stora tecken på barnliv i det stora vita huset.

men allra mest;
vad jag älskar er mina små barn!

grattis på födelsedagen, lilly och ingrid!