alla är med 2007

vi är nu inne i mitten av juli.
det känns så avlägset med föda barn, förlossning, nyfödd.
ändå är vi kvar på neonatalavdelningen.

frank och ingrid har haft sina vattenkoppor.
prickar på varje liten kvadratcentimeter.
det är över.
lågsäsong för förkylningar och annat.

de senaste helgerna har vi valt att bo hela familjen på sjukhuset med lilly.
på sjukhuset har vi numera ett stort rum, och det är inga problem för oss att få plats allihop.
veckorna delar vi upp mellan barn och hem och sjukhus, ungefär som innan.

nästa steg blir hempermission.
första gångerna får vi hjälp av personal från sjukhuset.
det fungerar ganska bra.
det känns väldigt skönt att lilly har fått vara hemma i sitt hem.
hon är drygt sju månader och har sovit hemma en natt.
en natt.
på sju månader.

vi börjar med hempermission någon natt.
det är jobbigt.
för lilly och för syskonen och för oss.
lilly blir märkbart trött av stoj och stim.
hon ligger oftast på en stor filt på köksgolvet ihop med syrgasslang, syrgastub, poxmätare och sondslang.
nånstans mitt i trasslet brukar även ingrid hamna.

det är tydligen svårt att ordna med mindre storlek på syrgastuberna, så vi har fem-sex stora tuber med oss hem på permission.
vi får en skylt som klistras upp på insidan ytterdörren när vi har lilly och syrgas hemma. den skall räddningstjänsten se om det börjar brinna hemma av någon anledning.
på köksbänken radar vi upp lillys mediciner.
vi fördelar medicinerna per mål, och stoppar ned i plastmuggar, en plastmugg per medicintillfälle.
lillys sondsprutor och sondvälling.
de speciella små lila pappersremsorna som man använder för att kontrollera att sondslangen ligger rätt.

vi är rätt stressade.
lilly blir stressad och kräks.
i bilen, på filten, i vagnen, på golvet.
kaskader.
det räcker inte långt att torka med papper.
stora handdukar åker fram.

jag vet inte vem det är viktigast för.
att lilly kommer hem på permission betyder jättejättemycket för mej och leif.
att få ha barnen samlade, familjen samlad på en enda plats.
utan personal som kommer och går.
som tycker och tänker.
bara vi.
och det betyder oerhört mycket för frank och ingrid.
att ha sin syster hemma, att vara hemma alla tillsammans.
och för lilly känns det enormt viktigt att få vara ett barn, inte patient, med mamma och pappa.

när vi sitter alla i bilen på väg till eller från en hempermission, säjer frank:
"alla är med.
frank, pappa, mamma, lilly, ingrid, frank, mamma, ingrid, pappa, lilly, ingrid, pappa, frank, lilly, mamma, pappa och frank.
alla är med."

och så en dag.
miljoner tårar senare.
så får vi plötsligt datumet.
lilly skall operera sitt hjärta den tredje september.