Lite trångt

Dagen har varit som en födelsedag skall vara.
Nästan.

För på födelsedagar skall det spritta i kroppen av förväntan.
Man skall bli rödrosig om kinderna och svettig i luggen.
Det skall sjungas och hurras.
Och ätas tårta.
Allt det där blev som det skulle.

Lilly tjöt av lycka när Frank och Ingrid äntligen kom.
Och pappa förstås.
Vi var på Lekterapin några timmar. Lekte och pysslade.
Rummet blev festligt dekorerat med ballonger och serpentiner.
Tårtan var god som tårtor skall vara.
Vi myste och myste.

Men samtidigt som vi sitter tillsammans och har det mysigt och roligt och smaskar tårta, gör det ont.
På många vis gör det ont.

Att se Lilly sjuk.
Att hon längtar hem.
Att Frank måste fira sin sexårsdag i en sjuksal hos sin lillasyster.

Lilly har krävt syrgas hela dagen idag.
I eftermiddags höjdes syrgasen lite.
Hon hade feber igen mitt på dagen.
Trots det har hon orkat leka och sjunga och måla en del med Frank och Ingrid.

Att lyckan kommer.
Och att lyckan tränger in i varje liten vrå.
Att lyckan går.
Fast att den inte gör det.
Det är mer som att lyckan får trängas med sånt som inte är lycka. Eller olycka.

Det är kanske det som gör ont.
När lyckan måste trängas.