perspektiv

tänker ofta på det där med att få perspektiv på sin tillvaro.

det har varit svårt för oss att hinna se på vårt liv med perspektiv, eftersom att det ena har avlöst det andra.

jag orkar inte, och kan nog inte, rada upp (kommer nog inte ihåg) allt som hänt oss de senaste åren.
saker och händelser som fått vilken människa som helst att tappa greppet för en tid, får inget direkt utrymme i vår historia. eller rättare sagt, när historien skall berättas.
jag nämner ibland inom parentes att just det ja, jag opererade ryggen förra året också, som om det var lite irriterande mjäll jag borstade av mina axlar.

jag tycker självklart synd om oss, det vore inte rättvist mot familjen, om jag gick runt och skakade av mej allt som om det inte vore något.
men jag tycker inte mer synd om oss, än om någon annan.

jag är på något märkligt vis tacksam för att jag fått insikten om att livet inte är rättvist.
för det är inte rättvist.
för hur skulle det vara om rättvisan innebar att alla barn skulle få en släng av cancer, eller dela upp lagom mycket ledbesvär och epilepsi på alla barn i världen.

kanhända att det skulle vara mera rättvist om vi alla hade förmågan att se på tillvaron med perspektiv.

det är jobbigt när kaffefiltret har vikt sej, och kaffet blir blask.
det är jobbigt att andra aldrig tömmer soporna, så det blir överfullt när jag skall slänga det sumpkladdiga filtret.
det är jobbigt att torka upp spilld mjölk.

men gråt inte. det finns värre.