vi har under nästan fyra år levt med sjukdom av olika slag.
en del riktigt allvarliga.
kanske är det det som lärt oss att leva mer i det som kallas nuet.
trots alla jobbiga känslor, tankar, upplevelser under denna tid, så har vi på något vis kunnat klara situationen.
egentligen är det inte sant, för ingen, ingen klarar att se sitt barn sjuk i leukemi.
men man hanterar saker på olika vis.
omedvetet.
vi har, precis som vilken annan mamma eller pappa som helst, hela tiden sett våra barn som vår viktigaste uppgift.
vi har, som vilken annan människa i världen, vaknat på morgonen och önskat oss en bra dag.
och vi försöker göra varje dag till en bra dag.
det är lätt för oss att se långa tider och många månader på sjukhus som förlorad tid.
men tiden är ju inte förlorad, det är tid vi levat.
den är upplevd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar