när jag lämnade ingrid och frank på förskolan i morse, kom en av lillys fröknar och frågade hur det går för lilly.
jag berättade lite om läget, om hur tungt, tufft och jobbigt det är, och att det är omöjligt att förstå hur fruktansvärt tufft det måste vara för lilly.
hon sa att hon beundrar lilly för att hon orkar, och gav mej en kram.
och det känns så skönt när människor orkar möta och vara uppriktiga, vågar fråga, klarar av att lyssna.
och det är sant.
lilly är beundransvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar