barncancer

i morgon är det så dags igen för lillys högdosbehandling.

det känns...
nu skall giftet in i varje cell, och pressa ner hennes värden så lågt det är möjligt.
när hon har fått cellgiftet som dropp under ett helt dygn, rakt in i blodet, så kommer sjukvårdspersonal in med dubbla handskar och kopplar bort droppet. den tomma påsen efter cellgiftet skall läggas i en särskild avfallspåse tillsammans med droppslangar. sedan skall lilly ha vätskedropp under minst ett dygn, för att snabbt få ur medicinen. vid blöjbyte skall vi ha handskar på oss,
och alla blöjor skall slängas som farligt avfall i fem dygn efter behandlingen.

och den medicinen har hon fått direkt in i sitt blod.

jag vet inte vilka ord jag skall använda för att förklara vad man som förälder känner.
alla ord känns för bleka, klena och futtiga för att få vara med.

barncancer.
barn-cancer.
man borde inte få sätta ihop de orden.
ordet för det finaste, vackraste, mest värdefulla som finns,
och ordet för den allra värsta sjukdom som finns, den man är rädd skall drabba, som kan rycka någon ifrån oss.