måndag 9 maj 2011

hade inga händer över

egentligen skulle jag haft en bild här.
men bilden lyckades jag inte ta.

för samtidigt som leif sprang bredvid och lite snett bakom frank på cykel, läste jag av trafiken, registrerade eventuella gupp, utförsbackar och förbipasseranden, försökte få ingrid att cykla rakt fram, inte titta bakåt, inte stå upp på tramporna, inte cykla för fort, inte cykla för sakta, upprepa mitt mantra till lilly "snart, lilly, snart får du gå, vi skall bara...", för lilly ville verkligen inte sitta i sulkyn som jag försökte styra med en hand medan jag torkade lite snor här och där.

bilden skulle i alla fall föreställa frank på cykel.

utan vare sej stödhjul eller sån där pinne som man kan sätta fast bakom sadeln så att leif kan springa och hålla balansen åt honom.

i stället bjuder jag på en bild där min alldeles nya mascara hamnat i händerna och lite överallt på ingrid.


ibland blir hon svart i ögonen ändå

lillys värden är fortfarande väldigt låga.
det blir ny provtagning på onsdag, för att se om hon är så pass att hon kan börja med sina cellgiftstabletter igen.

hon är lite röd runt knappen på magen från och till.
vi kollar hennes temp emellanåt, men hon har ingen feber, och hon mår okej.

på fredag kommer hon nog må ännu bättre, för då åker gipset av.

3 kommentarer:

  1. Åhhh va kul för Frank! O fiiin bild, haha känner igen det där med att sminka sig, framförallt är man ska till förskolan:) Kram

    SvaraRadera
  2. Ibland räcker händerna helt enkelt inte till men är övertygad om att bilden på en cyklande Frank hade lyst. Känslan av att kunna cykla själv utan vare sig stödhjul eller pinne är härlig. Tror han somnade med ett leende på läpparna. "jag kan cykla"
    Har mamma mascara så självklart vill jag också ha det, med lite övning så sitter den så småningom där den skall.
    Håller tummarna att värdena vänder på Lilly, så skönt för henne att bli av med gipset nu när det blivit så varmt ute.
    Kram till er alla!

    SvaraRadera
  3. jojjis: frank är helnöjd! det var ingrid också... kram

    mia: han är verkligen stolt, frank.
    jo, mascaran var ju en lite naturlig tonårsrevolt...
    sakta sakta går värdena upp, men alldeles för lågt fortfarande...
    kram

    SvaraRadera