det är påfrestande att gå runt och vänta på att lillys vita värden skall vända uppåt igen.
nu blir det ingen provtagning igen förrän på måndag, eftersom man ändå inte tror att hennes värden är i rätt nivå innan dess.
idag har lilly haft lite rodnad runt knappen på magen.
och hon säjer att hon har ont där.
men hon har ingen feber.
vi håller lite extra koll, så att inte rodnaden sprider sej.
i morgon eftermiddag kommer vårt vardagsrum att se ut som ett vanligt vardagsrum igen.
inte som en vårdcentral.
vi kommer att slippa blodprov, intravenös antibiotika, trevägskranar och sterilt vatten några dagar.
de där tröstande orden om goda prognoser väger inte tungt där vid vardagsrumsbordet med sprutor, blod och provtagningsrör morgon, middag, kväll.
sömndrucken lilly som hunnit sova ett par timmar.
som tung och varm sitter i mammas eller pappas knä.
som lutar huvudet mot en axel som skall vara trygg men som är spänd av oro och omänsklig trötthet.
och helt och fullt måste lita på främmande människors vilja att göra sitt jobb.
jag stryker min hand mot benet som avslappnat ligger i mitt knä.
håller om den lilla kroppen som ömsom gnyr, ömsom faller i sömn.
jag känner lycka över att hon sitter där i mitt knä.
och sorg över att hon måste sitta där.
när jag lägger henne ned i sängen somnar hon om.
oron delar inte hennes plats med kudden.
lugna andetag.
starka lilla lilly.
du behöver inte klä ut dej till pippi långstrump.
du är i alla fall starkast i världen.
<3
SvaraRaderaStor kram!
SvaraRadera