tack djurparken

en traktor med tre små tågvagnar.
alla vagnar lastade med familjer från barnkliniken.
sjuka barn.
riktigt svårt sjuka barn.
deras syskon, mammor och pappor.
någon mor- eller farförälder, ett par kusiner.

vi var alla bjudna till djurparken för en liten rundtur med tåget.
alla barn bjöds på glass och soligt väder.

när vi samlades vid entrén kändes det som att träffa nära vänner.
alla pratade med varandra om både ditt och datt.

bara några familjer klarade sej utan vagn eller rullstol.
en släpvagn fick köra efter tåget med alla sittvagnar.

en del barn hade mössa på huvudet.
en del var svullna av kortison.
en del var blekare än bleka.
någon hade hår på utväxt.
på någon annan hade håret ganska nyss fallit av.
någon orkade inte skratta.
någon kunde inte sitta stilla.

barn är barn.
oavsett vad sjukdomen åstadkommit i sin framfart, så är livet livet.
det är spännande med små tufsiga björnungar.
det är gott med glass.
lekplatser bjuder alla till lek.
med eller utan hår.

jag kan ändå inte låta bli att tänka på att tåget som tog runt oss alla där på djurparken,
drog runt på så mycket mer än bara människorna.

alla tårar som trillat ner för kinder.
alla tankar som snurrat.
all oro.

allt sånt väger.
mycket.
tungt.
och länge länge.

tack, djurparken, för att våra barn fick en så fin dag!