onsdag 18 januari 2012

Pappersjobb

På en krok precis vid källartrappen hänger en tygkasse.
I tygkassen ligger några broschyrer, en handbok, en mapp med kostråd, och en röd pärm med texten 'min egen pärm' på framsidan.
Allt handlar om barncancer, leukemi, handbok för den drabbade familjen.
I 'min egen pärm' finns Lillys behandlingsschema. Från dag ett. Och två och ett halvt år framåt.

Pärmen och broschyrerna fick vi någon av de första dagarna.
När vi var lamslagna av chocken.
När barncancerfondens logotype fortfarande kändes främmande och skrämmande.

Under tiden Lilly varit sjuk, har kassen hängt på den där kroken.
Vi har plockat fram pärmen med information om behandling allteftersom tiden gått.
Och nästan alla utskrifter på provsvar från sjukhuset har hamnat i den där kassen.

Jag plockade fram tygkassen idag.
Gjorde något så totalt onödigt som att sortera provsvarsutskrifterna i ordning, ta hål med hålslagare och sätta in pappren i pärmen.
Det räckte att slänga ett snabbt öga på datumet för provtagningen, och jag var plötsligt tillbaka på sjukhuset.
I rummet.

Med mediciner, omläggningar, syrgas, dropp, röntgen, sövningar, antibiotikakurer, dunderantibiotikakurer, svampmedicin, dåliga värden, högt crp, blodtransfusioner, sjukhusmat, sjukvårdspersonal, sjukhuskiosk.
Allt.
Allt, allt, allt.

Egentligen letade jag efter information om ryggsmärta i samband med den behandling Lilly fick för ett par veckor sedan.
Men hittade ingen information.

Jag känner bara att det måste vara som det ska.
Något annat orkar jag inte.

4 kommentarer:

  1. Det behövs inte mycket förren man swischas tilbaka i tid o rum. En doft, en kommentar, ett papper. Håller tummarna att Lillys ryggvärk bara är något tillfälligt och snabbt övergående.

    SvaraRadera
  2. Kungen:
    Det går snabbt, på en microsekund är man där. Tillbaka.
    Jag håller tummarna.
    För er också.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Modigt av dig att våga ge dig in i den där tygkassen. Modigt, men kanske nödvändigt? Här hålls det också tummar för att ryggvärken är något helt ofarligt som redan är borta.

    Två timmar på förskolan? Det är riktigt riktigt bra väl!

    Krams!

    SvaraRadera
  4. Ullrika:
    Kanske var det nödvändigt.
    Inte för själva ordningens skull, utan för att jag inte greppat allt vi tagit oss igenom.
    Hon klagar inte lika mycket över ryggontet längre. Hoppas det är på väg att gå över.
    Kram

    SvaraRadera