Hon har fortfarande ont i sin rygg.
Hon var trött när hon kom hem från sin stund på förskolan, och hon ville inte äta.
Hon försökte säja något till mej.
Men hon fastnade på orden. När hon väl fick fram ordet, blev det fel, hon blev arg och skrek och slog.
Jag försökte lugna henne.
Hon gjorde ytterligare en ansträngning, men misslyckades.
"Ja kan inte plaata...", sa hon och började gråta.
Tårarna rann.
Jag kramade om henne.
Så satt vi så en stund.
Lilly med snorgråt i ansiktet.
Och jag med gråt i halsen.
Ena dagen tror jag att jag ser framåt.
Nästa dag vet jag inte vad som är framåt eller bakåt.
Vissa dagar känns det bara som om vi har fastnat.
Idag kändes som en sådan dag.
Gumman! Sitter med tårar jag med! Ge henne en stor bamsekram från mig! Kram
SvaraRaderaJojjis:
SvaraRaderaBamsekram tillbaka!
Åh, lilla vännen. Nu räknar vi neråt.
SvaraRaderaStor kram till Er!
Ja, en lång nedräkning. Men en nedräkning.
RaderaKram och trevlig helg till Er!
:/ Kram <3
SvaraRaderaTack
RaderaKram på er!
SvaraRaderaNio månader kvar låter bra i alla fall.
Bara att ta en dag i sänder och leva för de bra dagarna.
Ja, nio månader kvar känns både långt och kort.
RaderaNio månader av två och ett halvt år.
Så sant, man kan bara ta en dag i taget. Och njuta av de goda stunder som dyker upp lite då och då.
Kram
Det gör allt bra ont ibland. Lilla gumman, så frustrerande. Och för dig med som inte kan hjälpa till, prata måste man ju göra själv. Ibland vill man bara låta dom slippa att gå igenom jobbiga saker. Men det skulle ju inte göra dom starka som personer, man måste göra det själv. Fast sjukdomar ska dom slippa såklart!! Bort! Kram Maria i Dubai
SvaraRaderaJa, vad jag önskar att barn slapp vara sjuka. Det borde inte få vara möjligt att bli sjuk när man är barn.
RaderaOch sen alla andra jobbiga saker, så sant att det gör dem starka, likväl önskar man att de slapp gå igenom dem.
Kram till er familj!