nyårskarameller

året avslutades med en lite småstökig dag.

lilly fick åka till sjukhuset på morgonen för att ta nya prover, och fylla på trombocyterna.

jag och ingrid och frank stannade hemma för att städa lite, och förbereda lite för kvällens nyårsbuffé.
ingrid och frank såg fram emot kvällens fest.
mest för att de skulle få varsin julmust.

eftersom lilly ligger så lågt i sina värden hade vi inga planer på att göra någonting annat än att vara hemma själva.
och så är det också så att nyårsaftonen snarare dämpar oss än ger oss förhoppningar.

leif och lilly kom inte hem från sjukhuset förrän på eftermiddagen.
det blev lite hit och dit med måltiderna under dagen, så buffén dukades upp tidigt.

vi berättade för barnen att man brukar ge nyårslöften på nyårsafton.
det tyckte frank var en bra idé.

han lovade att han skulle träna så han blev lite starkare, för hans muskler känns lite degiga, sa han.
sen bestämde han saker som alla andra skulle lova.

ingrid skulle till exempel lova att sätta fast korkarna på tuschpennorna i hobbyrummet.
jag skulle bli bättre på att vattna blommorna.
"du ser väl som de ser ut", sa han och pekade på de enda fyra krukväxter som finns i det stora vita huset.
lite torra, tyckte han.
och så skulle lilly sluta säja "snopp".
och pappa skulle ha lite bättre tålamod...

barnen droppade av allt eftersom.
lilly somnade tidigt, trött efter dagens sjukhusbesök.
ingrid och frank höll i till klockan elva.
jag och leif satt och gäspade i soffan till klockan passerat det magiska tolvslaget.
pratade om Livet.
om hur allt har blivit.
om hur det kommer vara. och bli.

utanför det stora vita huset öste regnet ner.
blåsiga vindar, nästan storm.
raketer och fyrverkerier färgade regndropparna på fönsterrutan i rosa, lila, vitt och grönt.

när vi vakat färdigt, vaknade lilly och var ledsen.
feber.

vi kontaktade avdelningen på sjukhuset, och kom överens om att vi skulle avvakta några timmar.
oväder och isgata.
trötta.
lilly har halvsuttit och halvsovit mot min mage de timmar vi fick sova.
vi vaknade med feberfri lilly.
så vi avvaktar ett tag till.

och den första januari tjugohundraelva blev den dagen då frank tappade sin allra första tand.
efter att ha länsat de sista godisbitarna ur skålen som stod kvar på bordet efter gårdagens fest.
när han tuggat färdigt nyårskaramellerna, var tanden borta.