tisdag 17 maj 2011

femdagars maran

det är en blek liten lilly som vankar runt i det stora vita huset.
hela hennes lilla kropp är irriterad, arg, ledsen, velig.
vissa korta stunder är hon glad och tillfreds.
korta korta stunder.

mörk under ögonen och nästan ständig gråt.
kortison är en mara.
dag som natt.
natt som dag.

cellgiftet som lilly fick igår ger också besvärliga biverkningar.
ont i ben och käkar och mage.
och balansen påverkas.

vi ger lilly alvedon mot smärtan.
och vi gör allt för att hon skall sluta gråta.
byter det färdigsmörade knäckebrödet till annat.
byter den nyss önskade filmen mot ny filmfavorit.

inte bara en, två eller tre gånger.
alla gånger.

men vi vet inte vart vi skall ta vägen när hon skriker att hon vill åka hem.
hon är redan hemma.
vi kan bara gissa att hon inte känner sej bekväm med sej själv.
och vill bli av med den obehagliga känslan.

och lilla lilly skriker för full hals när vi gör våra försök att avleda, uppmuntra, trösta, förklara.
"sluuuta tjataaa!"

fast på sitt vis.

"suuuta sataaa!"

5 kommentarer:

  1. Får ont i hjärtat. Stackar lilla tjejen och övriga i familjen.

    SvaraRadera
  2. Lilla pyret :-(! Vad jobbigt för henne...och för er! Hoppas att biverkningarna lugnar ner sig snart!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag älskar din blogg nästan lika mycket som jag hatar cancer!
    Hoppas att biverkningarna lättar snabbt. Kram.

    SvaraRadera
  4. STOR KRAM... vet att den inte hjälper, vet att den inte tar bort de jobbiga biverkningarna... önskar jag kunde hjälpa... önskar Franks önskan går i uppfyllelse väldigt snart!!! STOR KRAM vännen!

    SvaraRadera
  5. lena: ja, kortisonet är jättejobbigt för oss alla, men självklart allra värst för lilly.

    kungen o majkis: det brukar bli lite lugnare efter några dagar, och då är det inte så många dagar kvar...
    kram!

    anna: jag tänker så mycket på dej och familjen. jag hatar också cancer intensivt. och tycker väldigt mycket om att läsa din fina blogg.
    kramar!

    nina: kramar tar inte bort medicinska biverkningar, men värmer gott!
    stor kram tillbaka till dej!

    SvaraRadera