Det blir nog inte sju sorters

Jag blir så imponerad och inspirerad av alla pyssel- och bakbloggar.
Men jag har ändå svårt att få till det.

Det är framförallt tiden. Den räcker inte.
Så är det orken. Den räcker inte heller.
Eller så är det ingredienserna som saknas.
Och så är det en hel del annat också.

I dag hade jag lite tid.
Och lite ork, tyckte jag.

Köttbullarna rullades och stektes.
Kakdegar rördes ihop.
Kakor som lät avancerade på namnet, men som såg lätta ut att göra.

Den första sorten, som blivit vald till årets kaka år 1945, var god, tyckte Frank.
"Den smakade precis som scones".

Den andra sorten blev den klassiska schackrutan.
Jag brände första plåten.
Brun-bruna schackrutor.

Sen blev jag nästan lite gråtfärdig när chokaden vägrade stelna när jag gjorde mandel- och russinbräck.

Men Leif blev gråtfärdig på riktigt när han fick ta disken.

Byttor, kastruller, träslevar, ugnsplåtar, mjöldamm, litermått, ännu fler byttor, pappersformar...

Men det slutade lyckligt.
När disken var färdig hade chokladen stelnat.
Och kakorna från den brända plåten är faktiskt nästan goda.