Det blev eftermiddagspicknick på stranden med mormor, mostrar och krabbor.
Vi plastade in Lillys cvk så att hon skulle kunna bada.
Fyra stora plåster gick åt till att tejpa runt peg och cvk och instickshålet.
Sedan plaskade Lilly i vattnet.
Efter att ha doppat rumpan var hon nöjd.
Och skrek för full hals när jag kämpade med att få bort alla plåsterlappar.
Sedan satt hon och myste med moster i skuggan.
Imorgon bitti blir det ny provtagning. Får se hur värdena ligger då.
Kanske en till eftermiddag på stranden...
Så mysigt att läsa om inplastningen så tösen fick plaska bäst hon ville. Har själv haft dialys med slang på magen, så jag vet precis hur det där är med inplastning när man skulle duscha.
SvaraRaderaHoppas nu av hela mitt hjärta att proverna går åt rätt håll.
Kram Maggan
Vad glad jag blir när jag läser att ni verkligen försöker att ta tillvara de små stunder av normalitet som kan hittas i er udda vardag. Vardag är en skamligt underskattad tillvaro, det är inte förrän den försvinner som man vill ha den.
SvaraRaderalivsglimtar: hoppas att du slipper inplastningar nuförtiden!
SvaraRaderakram!
madlar: visst är det så att vardagen ratas av många, först när det vardagliga försvinner förstår man hur mycket det betyder.
vi försöker ta vara på mycket. men det känns på något vis som att saker och ting bara faller ur händerna. sipprar ner mellan fingrarna. tid, ork, allt.
kram!