Så då håller jag tummarna

Barnen och Leif åkte till lekparken vid Nolhaga, för att träffa lite lekkompisar.
Lilly som helst inte velat gå utanför dörren under hela vintern, tycker att det är helt underbart att gå ut igen.

Varje dag den här veckan har hon velat "fölla määä" oavsett vart, när eller hur.
Hon har gått ut i hallen och tagit på sej raggsockar på fötterna, plockat fram sina skor och skrikit.
"De gååå inteee!"
"Kan nån hjääppa meeej?"

Hon har till och med velat ha overallen och skorna på sej inne. Bara för att gå omkring.
"ja viiill ha olelåleeen!"

Hon har varit ute en del den senaste veckan.
Idag när Leif sa att alla skulle få följa med till lekparken, frågade Lilly:
"Lilly åsså määä?"
"Ja, Lilly skall också följa med!"
"Jaaa! Lilly fölla määä leka ute!"

Hon lekte tills hon somnade.

Men jag har stannat i sängen hela dagen.
Det gör minst ont, men fortfarande skitskitskitont, när jag ligger ner.
På riktigt så är det så illa att jag inte inte kan stå upp.
Jag svimmar. I alla fall så nära svimma det går att komma.

Sjukhuset ringde tidigare och meddelade Lillys provsvar.
Hemsjukvården var ju hemma hos oss imorse och tog lite nya prover.
Hennes blodvärde är nu nere på 81. Under 80 blir det transfusion.
Hennes vita värden hade störtdykit igen. Man kan enkelt utrycka sej så att hon nästintill inte har något immunförsvar alls just nu.

Ny provtagning på onsdag med hjälp av hemsjukvården.
Och får hon feber är det förstås bara att packa ihop väskan och åka till sjukhuset.
Bara.

Men just idag har Lilly mått jättebra.
Det gör inte ont i ryggen när jag håller tummarna för att hon skall fortsätta må bra.
Så jag håller tummarna stenhårt.
Och Leif håller i allt det andra.

Bah!

Nu har jag bäddat ner mej i sängen igen.

Har gjort några försök att komma igång, men jag håller på att svimma när jag står upp.
Hade problem att ta mej upp i trappan, efter att jag tappert försökt gå ner till köket för att äta frukost.

Jag känner mej nu helt säker på att det är ett diskbråck.
Och det är skit!

Men det går över.

mördarsniglar i sängen

vaknade med ryggont, benont och skrattkramp i magen.

ingrid satt i sängen bredvid leif och sjöng med sin ljusa fina röst;
"lilla mördarsnigel, akta deeej, annars tar jag deeej..."

skrattkrampen kom i och för sej inte förrän jag slog upp ögonen.
för kontrasterna spretade lite.

söta ingrid, klädd i jordgubbsnattlinne.
och ett gult uppochnervänt cyklop på sniskan (lite som han den inneboende killen i nottinghill),
över inte så lite kuddrufsigt hår,
som med sin tunna vackra röst sjunger om mördarsniglar för pappa.

sedan nöp hon mej jättehårt i hakan.
när jag sa att det faktiskt gjorde ont, nöp hon i sin egen haka.
och sedan i min igen.
och i sin egen igen.

när jag på skarpen sa åt henne att sluta, sa hon att det var lite konstigt.

för hennes haka är hård.
men min är mjuk.

tålamodet tryter

jag har ont i ryggen, men är kanske lite, lite bättre idag.
jag är lite rädd att det skall vara ett nytt diskbråck.

håller mej i rörelse hela tiden.
det bästa för ryggen.

hemsjukvården kommer hit på söndag för ny provtagning på lilly.
hennes blodvärde låg på 89 igår, så eventuellt kan hon behöva lite mer blod.
hennes vita blodkroppar hade däremot ökat helt oförklarligt.
enligt doktorns beräkning skulle de ha minskat något ytterligare.

lilly har hamnat i någon trots ålder.
"ja viiilllll!", skriker hon.
hon vill allt.
eller inget alls.
så går hon runt och skriker lite först, sedan tjurar hon en stund, och sedan kommer hon tillbaka och säjer:
"nu e ja glad igennn!" och blundar, ler och lägger huvudet på sned.

frasvåfflor och ont i ryggen

jag åkte inte med till sjukhuset för provtagning idag.
för jag har jätteont i ryggen och ena benet.
så ont så jag nästan svimmade när jag kommit upp ur sängen i morse.

det känns inte alls bra.
skit är vad det är.

det känns lite bättre när jag varit igång och rört mej en stund.
att sitta är värst.
så att sitta i bilen ett par timmar, och sitta på sjukhuset och vänta några timmar var uteslutet.

leif ringde för en stund sedan.
lillys trombocyter behövde fyllas på.
blodvärdet är lågt, men hon behövde inget blod idag.
får se när vi behöver åka in nästa gång.

hon kändes lite piggare i morse, än vad hon gjorde igår.
kanske är hennes värden på väg att vända uppåt igen.

men för att berätta något trevligt, så våfflade vi igår!
ingen fusk-våffel-mix-fras-E100-smet, utan hemmagjord smet som gräddades till härligt frasiga våfflor.
vårens första.
mums.
såklart hade vi sylt och grädde till.

eller bara grädde till franks våffla.
och bara sylt till ingrids fem.
och bara våffla till kräsna lilly.

liten lur

lilly är lite ur form idag.

i morse blödde hon lite i näsan.
och så är hon snuvig.
och hostar.
ibland hårt, men ibland låter det som att det "lossnar" lite.

hon är lite blek, och på några ställen i ansiktet har hon fått pyttesmå röda prickar.
vi gissar att både blodvärdet och värdet på blodplättarna är lågt.
troligtvis får hon transfusioner i morgon.

hon är otålig, mer än vanligt.
vill kolla film.
efter fem minuter vill hon byta film. när vi bytt film går det fem minuter.
och så vill hon byta film igen.
så håller vi på idag.
jag har tappat räkningen.

nu ligger hon på hallgolvet och sover.
med overallen på sej.
jag hade tänkt att gå en liten promenad med lilly i sulkyn.
det är så vackert soligt vårväder utanför det stora vita huset.

men sulkyn låg i bilen och bilen var inte hemma.

fast ett par fårskinnsfällar på hallgolvet räckte för att lilly skulle falla i middagsslummer.

skriva och läsa

i söndags morse när jag lagade frukost, ville ingrid hjälpa till.
hon tog fram penna och papper och skrev ned vad som skulle dukas fram.
det kändes ju lite omständligt.

men.
vilken underbar meny hon hade skrivit!

MJÖÖLK (mjölk)
PÖD (bröd)
BAFÖ (kaffe)
JOS (juice)
SNÖR (smör)
FLINÖR (flingor)
O (ost) "det räcker med ett "O" för jag vet att det betyder ost".

utan ett endaste dugg hjälp av mej!
hon har ju trots allt nyss fyllt fyra!

och så lite till skryt.

igår morse läste frank ett ord på TV:n
"programbibliotek".

men nu känner jag mej nästan som tjejerna i mammagruppen i "solsidan", så det får nog räcka med barnskryt.