en del människor tycker inte om måndagar

det är en solig måndag morgon.

jag vinkar till lilly.
hon vinkar tillbaka till mej genom sidorutan från baksätet i taxin.

hon sitter på en bilkudde med sin pippi-ryggsäck i knäet.
i ryggsäcken ligger pärmen.
i den viktiga pärmen sätts bilder in från dagen som gått.
och där finns ett tydligt schema för dagen som kommer.
och så smörgåsen till morgon samlingen.

hon skrattar åt mej, hennes ögon formas till smala streck och näsan rynkas.
jag kan se att hon tänker tokig mamma när jag öser en massa slängpussar mot bilen.
så åker hon iväg.

jag går in i det stora vita huset.
till frank som är hemma med lite feber.
alldeles strax kommer handläggaren från kommunen.
hon skall se över våra möjligheter till bostadsanpassning.

vi går runt tomten och jag visar på staket som är lätta att klättra över.
rädd att lilly skall ta sej ut på stora vägen.
rymma till grannar.
rymma långt bort.

när jag kommer tillbaka in i huset har skolan ringt på min mobil.
inte bara en gång.
eller två gånger.
jag hinner inte ringa upp innan telefonen ringer igen.
det är skolan.

lillys knapp på magen har ramlat ur.
fröken trycker mot hålet i magen, lilly skriker i bakgrunden.
den extra knapp som lilly skulle ha med sej till skolan utifall-om-att, ligger kvar i våran hall.

de kör hem lilly.
det går snabbt.
jag hinner precis plocka fram den nya knappen, och fylla en spruta med sterilt vatten.

frank hör att jag är stressad.
jag talar om för honom vad som har hänt.
han frågar om lilly kommer dö.

jag hinner krama om frank och tala om att det inte är någon fara.
sen kommer hon hem.
tårarna sprutar och hon vill inte att vi skall komma i närheten av magen.

hon får sitta i frökens knä.
eller fröken håller fast lilly i sitt knä.

jag ser hålet i magen.
spritar rent.
trycker in den nya knappen.
lilly skriker rakt ut.
jag fyller med sterilt vatten för att hålla den på plats.
färdigt.

jag lyfter upp lilly och kramar henne.
frank kommer fram till oss och kramar både mej och lilly samtidigt.
länge.
lilly gråter.

jag ser inte om frank gråter.
om inte, så är han i alla fall gråtfärdig.

jag vet inte om knappen har hamnat rätt.
men lilly slutar gråta när jag föreslår att hon skall passa på att visa sitt rum för fröknarna.
"jaa!", svarar lilly och går ner på golvet.

hon tar med fröknarna runt och visar hela vårt stora vita hus.

hon är lite öm på magen, och får stanna hemma resten av skoldagen.
jag ringer sjukhuset för säkerhets skull, och kollar så att jag gjort rätt när jag satte in den nya knappen.
det har jag.

att lilly sedan ramlade ur vagnen och slog ut en tand och skrapade näsan när vi hämtade ingrid på skolan, vet jag inte om jag orkar berätta.