Vi fick sova gott i natt, och fram på morgonen kröp Lilly över till min säng.
Sen sov vi gott en stund till.
Vid tiotiden blev det äntligen dags för Lilly att få åka ner till operation.
Cvk:n plockades bort, och man passade på att ge Lilly cytostatikabehandlingen hon egentligen skulle ha nästa vecka.
Allt gick som det skulle, och Lilly vaknade utan slangar.
Eftersom Lilly inte har så lång tid kvar av sin behandling, valde doktorn att inte ersätta den gamla cvk:n.
Det känns konstigt.
När hon fick sin cvk för snart två årsedan kunde vi aldrig tro att vi skulle vänja oss vid den där slangen.
Att vi skulle känna oss trygga med den, att den blev en del av henne.
Idag känns det nästan lite tvärtom.
Vi känner oss lite otrygga utan den.
Men vi vänjer oss nog.
Vi fick lämna sjukhuset under eftermiddagen.
För den här gången.
Med en trött och lite illamående, men slangfri Lilly.
Vi har varit inne idag för provtagning och träffa lungdoktorn. Tänkte en kort stund att vi kanske skulle gå upp och säga hej men hejdade oss med tanke på att det kan finnas yttepyttevirus kvar hos Ellen och till avd 322 går man inte ens med yttepyttevirus om man inte måste. För ni var på östra eller?
SvaraRaderaSkönt att hon klarar sig utan slang! Ellens CVK har spruckit lite i ytskiktet. Den får sitta så länge den fungerar.
Allt gott!
Kram Frida
Frida!
SvaraRaderaDet hade varit roligt att få träffas. Lilly var på östra i början av sin sjukdom. Sedan gick hon över till "hemsjukhuset" i Borås. Där har hon fått nästan alla behandlingar, och det var där cvk:n opererades bort.
Läser om dina flickor, tänker mycket på er. Hoppas eran lilla Lilly mår bättre, och förstås de andra! Många kramar!
Men så glad jag blir för er skull nu Ulrika! Det måste vara en märklig men fantastisk känsla. Skutta inte på tunna isen nu bara. Lägg er ner och titta på stjärnorna och njut av det ni har. Tänker på er, mycket!
SvaraRaderaMånga kramar!