Skräck

Mitt i morgonbestyren ringer telefonen.
Det är förskolan.
En förälder till ett av förskolebarnen har ringt och talat om att barnet eventuellt har fått vattkoppor.
Vattkoppor är skräck för den som har cancer.
Cancer är skräck för den som är frisk.

Telefonen går sedan varm.
Mellan oss och förskolan, mellan förskolan och det kanske vattkoppsjuka barnet, och mellan oss och sjukhuset.
Jag kan inte tänka på något annat.
Lilly måste snabbt få medicin för att häva, eller åtminstone lindra ett utbrott av vattkoppor.

Till slut ringer förskolan.
Faran är över.
Barnet har visat upp sej för en doktor som konstaterar att prickarna som ligger till grund för alla telefonsamtal och all oro bara är myggbett.

Skräcken håller ett kraftigt tag i mej.

Lilly får stanna hemma i morgon.