Klistermärkeströst

Jag håller inte balansen.

Jag vill börja gråta när Frank blir stucken i armarna.
Han sitter i mitt knä i provtagningsstolen.
Frank vill vara duktig.
Jag har mutat med plastsoldaterna som han önskar sej.

Nu ser jag på honom att han är rädd.
Han vill inte.
Han spänner sej. Och då kommer det inget blod.

Det räcker inte till alla rör som skall fyllas.
Sköterskan vill sticka i fingret.
Då börjar Frank gråta.

Han säjer att han har ont i magen.
Sköterskan gör i stället ett försök i andra armvecket.
Hon lyckas få ut lite, kanske och förhoppningsvis räcker det.

Efteråt får Frank lägga sej ner och vila.
Med kudde och filt.

Och tårarna rinner.
Och näsan.
Och han gråter. För att det gjorde ont.
Och för att det var obehagligt, och för att han var rädd.

Många många gånger önskar jag att jag kunde byta plats med mina barn.