bland baskilusker och konstverk

känns som bacillerna tar ett varv runt oss alla.
vi hoppas att frank är feberfri idag.
leif har haft en rejäl killförkylning.
jag har känt mej lite småhängig och rätt förkyld. fast jag klagar ju inte.

hemsjukvården var här klockan sex i morse, tog prover och gav antibiotika.

barnen pysslar och målar och skriver och klipper i vårt hobbyrum.
vi är dåliga på att sortera alla konstverk.
jag är lite för blödig för att slänga, lite för disträ för att skapa någon ordning för arkivering.
så konstverken ligger framme på bänkar, bord, i tvättstugan, överallt i hobbyrummet, jag blir inte förvånad om det ligger nån liten ituklippt lapp på badkarskanten.

som tur är, har vi väldigt mycket vitt.
det är den bästa bakgrundsfärgen för att framhäva konst.
tror jag.

3-4 december 2006

det doftar fortfarande från dagens saffrans bak.
min mamma har fållat julgardinerna.
stjärnor och ljusstakar lyser upp kvällen.

jag strålar faktiskt av lycka och förväntan där jag står i hallen framför ytterdörren.
leif tar ett kort med min mobiltelefon.
och ett till.
min mage är enorm. vi måste föreviga den.
nu är väntan snart över.

våra två små bebisar kommer snart att vara i famnen istället för i min stora otympliga mage.
vattnet har gått.
fem veckor för tidigt.
jag är lugn, och ändå spritter det i hela kroppen.
leif är stressad.

vi lämnar det stora vita huset.
där inne ligger frank och sover, ovetandes om det stora vi är på väg mot.
genom spjälorna i hans säng, strök jag hans kind innan vi åkte.

jag är omtöcknad av bedövningen.
hårnätet har åkt lite snett.
precis bakom mej sitter leif.
jag har ingen känsel, ändå känner jag att det drar och rör sig i min kropp.

lilly kommer ut först.
jag får veta att det är en flicka, och jag får en varm blöt puss av henne innan hon följer med personal för undersökning.
ingrid kommer minuten senare. en lika varm och blöt puss.
hon får också följa med personalen.

nyblivna tvillingpappan går ut till undersökningsrummet.
jag ligger kvar på operationsbritsen.
det skall läggas tillrätta och sys ihop innan jag är färdig.

så lägger man tvilling ett, 1 845 gram, älskade lilla lilly, på mitt bröst.
hon är liten, men får ändå bara precis plats mellan min haka och det gröna skynke som avskärmar operationen.
trots att hon blundar ser jag den sneda ögonformen.
och så åker den lilla tungan ut.
rummet börjar snurra.
ingen säjer något som kan avslöja det jag ser.

tvilling två, 1 890 gram, hamnar hos mej, söta fina ingrid.
leif tar lilly i sin famn.
ser han?
jag tittar på ingrid.
hon rynkar ihop sitt pyttelilla ansikte i det alltför ljusa rummet.
"hon är lik dej" säjer leif.
ber att få tillbaka lilly.
jag ser på henne, jag ser och tänker att det inte kan vara sant.

en ängel kom till Herren Gud
och förde fram ett viktigt bud:
ett människobarn skall födas snart,
ett speciellt och underbart.

det barnet är av sådan sort
som inte lär sej lätt och fort
kan sitta allvarsam och vek
och ser på andras stoj och lek.

i skaparens tanke helt perfekt
-för världen ter hon sej defekt,
och vad hon tänker, vad hon vet
är en förborgad hemlighet.

därför behövs en mor och far
som gränslös tröst och omsorg har,
och som förmår att hålla kär
ett barn som mycket bräckligt är.

att få det barnet i sin vård,
det är en gåva och en nåd.
i tro och kärlek växer den
som anförtros den uppgiften.

så Herre, välj med omsorg dem
som kan den lilla ge ett hem,
där allt man hoppas, allt man tror
och kärlek frid och värme bor.

författare okänd

ny permission

leif och lilly åkte till sjukhuset i morse för läkarkontroll och provtagning.
hennes vita blodkroppar har gått ned lite ytterligare.
för någon timma sedan kom de hem igen, med en stor kasse mediciner, sprutor och lite annat som behövs resten av veckan.
hon har nu permission till lördag, då behandlingen med antibiotika avslutas.
om inget annat inträffar de här dagarna.
hemsjukvården kommer ta hand om oss.

hon är piggare idag än tidigare.
"lilly kala appesiiin", säjer hon och går runt med en liten clementin.
när hon inte lyckas skala ryter hon "kanån öppna?!".
jag skalar av så att skalet bara sitter jättelite fast.
hon lyckas få bort skalet, och ropar glatt "ja kunde!"

frank är desto hängigare idag.
han tycker alltid mest synd om sej själv i såna lägen.
nyss låg han och vilade.
han jämrade sig emellanåt "jag är så sjuuuk".
"mamma, du måste hjälpa mej att sova".

ingrid är hemma för att vi praktiskt skulle kunna lösa dagen.
hon är lite rastlös.
hon plockar ner saker i väskor mer än vanligt.
idag har jag redan plockat ur tre väskor vid lika många tillfällen.

exempel på vad ingrid packar ner i väskor:

1 st dockhus fåtölj
3 st pärlarmband
1 st mjuk bebisborste
1 st pocket bok (från mitt sängbord)
1 pokémonboll
2 bakugankort
1 lypsyl
1 leksaks smörkniv
1 virkad grytlapp
1 leksaksbil
3 träklossar
1 hemmagjord lerfigur som ser ut som en gul hundbajs
diverse dockkläder, badleksaker, låtsastårta i 6 bitar, varav tre saknas.
osv

skönt att vi alla får vara hemma några dagar till.
och nätter.

jag hoppas bara få slippa sova i en saccosäck på vardagsrumsgolvet mellan klockan 01-06 med nils karlsson pyssling som bakgrundsunderhållning tre gånger på raken en natt till.

vore bra om jag hinner upp innan hemsjukvården kommer.

barndomsminnen

jag blev så glad när jag häromdagen upptäckte en gammal barndomsvän.
och många gamla minnen väcktes.

som fotot där vi går tillsammans till vår första skoldag.
med likadana randiga strumpor.

eller en av alla gånger det var sommarmorgon.
solen sken, och vi satt i farmor ruts trädgård och åt nygräddade pannkakor med jordgubbssylt.

att vi bestämde oss för att föda upp grodor av små yngel.
som bara dog.
de första ynglen fick namn och begravdes i däckgubbens ödeträdgård.
i en liten tändsticksask på en bädd av bomull.

och att jag blev så glad för presenten jag fick på min sjuårsdag.
en affisch med våra idoler.
de var samlade på en strand, runt en brasa, agnetha, björn, benny och annefrid.

så flyttade barndomsvännen.
i många år höll vi kontakt genom att skicka brev.

jag kan inte förstå vart resten av alla år har tagit vägen.

mera feber

vi har haft en bra söndag.

lillys humör har svängt upp och ner sedan hon kom hem på permission.
nästan som hennes kortisonhumör.
fast hon får inget kortison nu.
hon är skitarg, slänger saker, blir förtvivlad för minsta lilla som går henne emot.

men hon behövde inte åka till sjukhuset för påfyllning av trombocyter.
de hade ökat av sej själv.
så vi fick en hel helg tillsammans.

i eftermiddags var vi bjudna på lite farsdags kaffe hos storebror,
men strax innan vi skulle åka upptäckte vi att frank fått feber.

så vi stannade hemma allihop.
vi ville inte dela upp oss idag, eftersom vi skall åka tillbaka till sjukhuset med lilly i morgon.

just nu är det lungt i det vita huset, barnen sover.
om en liten stund kommer hemsjukården, lilly skall väckas för att få sin antibiotika.
eller i alla fall lyfta henne ur sängen och bära ner henne till vardagsrummets vårdinrättning.

lilly har lärt sej att säja "danamull haft".
det är det inte många som kan.
inte många som har "danamull haft" på vardagsrumsbordet.
men det har vi.
blått och rött självhäftande bandage.

grattis, barn!

jag har hört talas om att fars dag tjänar ett kommersiellt syfte.
att fars dag genererar lite pengar.
nu har jag förstått hur det hänger ihop.

i fredags tog jag med frank och ingrid ner på stan för att köpa present till pappa.
när kläder och skor skulle på, började jag ana vem som skulle tjäna mest på våra barns pappa.
"skall bara pappa få paket?" undrade frank.
"vi brukar ju alltid köpa nåt litet till barnen också" fortsatte han.
"det är rätt så orättvist att bara en vuxen skall få nåt, och inga barn."
"jag tar på mej jackan om jag också kan få nåt litet."
"snälla mamma, bara nåt jättelitet".
suck. jag bryter ihop.
"okej, nåt super litet!"
jag försöker först med ett tuggummi.

nu börjar förhandlingen.
kläder och skor åker på lite snabbare nu när jag mjuknat lite.
"en legogubbe?"
en legogubbe.
jag räknar gånger tre, och säjer okej.

det slutar med att vi spenderar allra längst tid i leksaksaffären.
fast ingrid är snabb. på två sekunder har hon valt ett glittrigt trollspö.
det blir lite mer pengar än jag från början räknat med.
eller från början...
men det ingick inte förhandlingsteknik i den där föräldrautbildningen vi gick när vi väntade barn.
ändå gick vi en extra gång med specialinriktning på tvillingar.

jag ger mej.
ett glittrigt trollspö får det bli.
lilly får en liten träbit med hål som man kan trä ett snöre igenom.
roligare än det låter, för det kivas fortfarande mellan syskonen om vems tur det är att ha snöret.
också lite dyrare än jag tänkt.
och så köper vi ben ten överraskningspåse till frank.
den är så mycket billigare än det tjejerna får, så han får två.
och en clown näsa till pappa.
för 12:50.

ja, sen var det farsdagspresenter också.
den rundan går ganska fort.
nu vill barnen hem och leka med sina presenter.

frank ångrar sitt val när han öppnar påsarna och ser att det är fem små glas kulor.
han tar clownnäsan istället.
men den ramlar av näsan hela tiden, så till slut har jag lovat att i morgon går vi och köper ett trollspö till honom också.

jag har beslagtagit glaskulorna tillsvidare.
clownnäsan också.
men jag klär inte i den röda färgen riktigt.

idag har vi sjungit för pappa!

ingrids förslag på sång var:
"någon har fars dag idag,
vem kan det vara?
jo, pappa har fars dag idag,
hipp, hipp, hurra, hurra!"


och gett presenter.

det känns som att det blev minst till pappa.
barnen har fått mest.

de fick trä-i-snören-grej och trollspön.
men framför allt fick de världens bästa pappa!

musikliv

i det stora, vita, gamla huset finns ett lite falskspelande piano.
någon spelar en trudelutt lite då och då.

det finns en ståbas, trummor och diverse gitarrer som spelas på.
några rytminstrument och elbasar.
det låter alltsom oftast lite av dom också. liksom munspelet.

och så finns det en dammig tvärflöjt.

någon i familjen är låtsas-dj i vardagsrummet någon gång ibland.
hon har skitbra musiksmak.

barnen går på en förskola med musikinriktning.
för de är det fullt naturligt att dansa när de hör musik.
också framför ett par lite generade gatumusikanter på halvtom gågata nere på stan.

frank anförtrodde sej häromdagen.
han tycker faktiskt att han är lite besviken.
för "fröknarna har köpt nya sopkvastar på förskolan, och så har de slängt de gamla, de som barnen fick spela rockgitarr på.
och så får man inte spela på de nya!
och J som hade byggt en riktig scen. vad är det för mening med en scen när vi inte har några rockgitarrer längre!"

vi har lite olika musiksmak i familjen.
vi har bra smak.
och bred.

lilly gillar typ "sockerbagaren".
frank lyssnar på rock.
sjunger gärna med lite hårdrocksröst, och spelar på en leksakselgitarr av plast
ingrids influenser kommer närmast från astrid lingrens filmer.

medan frank headbangar, och med vibrato sjunger "smoooke on the waaaater, du du duuuu du du du duuuuu...",
sjunger en paljettskobeklädd ingrid med liten, ljus stämma "din klara sol går åter opp, jag taaaackar dej min Guuud".