istället klämde lilly sin lilla tumme.
det såg blodigare och trasigare ut än vad vi kunde plåstra om.
doktorn ville titta på lillys tumme.
så fredagskvällen fick ett abrupt slut.
leif tog lilly i bilen och åkte de tre nödvändiga milen.
ingrid, som stängde dörren som lilly klämde sig i, var helt ifrån sej.
vi var tydliga med att säja att det inte var någons fel,
utan en olyckshändelse.
nu har frank och ingrid somnat.
jag sitter och väntar på att leif skall höra av sej.
jag hoppas att det inte var så illa med tummen.
och att de kommer hem i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar