jag kan inte hjälpa det

för andra lördagen i rad kom frank hem med feber.
hög feber.
och ont i huvudet.

det är svårt att veta om man skall vara nonchalant eller nojjig.
eller vara sådär mittemellancool.

särskilt som dagen börjat med dålig nattsömn.
fast det är ju inte så ovanligt.

när jag vaknade strax innan sju, trodde jag en stund att vi försovit oss.
tills jag insåg att det var lördag.
det borde jag förstått med detsamma.
det gick fortfarande att ana lite av fredagsmysets micropop.

sedan har dagen varit barnskrikig.
feberdämpande.
inte fått något gjort.

jag plockar någonstans.
någon annan river ner, kastar iväg, slänger på golvet, häller ut, slåss, rivs eller knuffas.

lillys humör är upp och ner.
det tär lite på oss.
hon är arg och skriker nästan hela tiden.

vi blev fantastiskt glada när lilly åt två portioner tacoköttfärs.
och gurka.
"mea!", skrek hon.
och det fick hon.

nu har lugnet lagt sej.

av någon anledning så känns det lite förbjudet att tycka att det är skönt när de sover.