tack för att ni tittat in hos mej ändå.
sommaren blev kort.
den har nästan regnat bort.
men ändå känns det som den bästa sommaren.
någonsin.
fastän sommaren började med ordentligt skadad tumme,
och omläggning på sjukhus varannan dag.
och fastän solen lyst med sin frånvaro, och bad i sjön går att räkna på en hand.
och trots skyfall och hällregn och hagelskurar.
den bästa.
vi badade.
inte många gånger.
men vi badade.
hela familjen.
lilly i sin snygga baddräkt.
såg ut som en liten dam.
hon höll i handen och promenerade fram och tillbaka i vattnet.
mellan knähöjd och midjehöjd.
hon satt i vattnet och gjorde simtag med armarna.
hon skrattade och plaskade.
jag ryste av lycka.
fick en klump i halsen.
och varm glädje bultade i hjärtat.
precis som när vi var på liseberg, och hon tjatade sej till att få åka de små radiobilarna.
ensam.
hon fick hjälp att sätta fast säkerhetsbältet.
sedan satt hon där och väntade på att alla skulle ta plats, och bilarna skulle dra igång.
tittade i taket. höll i ratten. grimaserade lite med munnen.
det gjorde lite ont i mej när jag såg henne sitta där ensam.
när bilarna drog igång snurrade hon på ratten, och hittade den röda runda pedalen som man skulle trampa på.
och körde.
jag började nästan gråta av stolthet.
jag var tvungen att ta mej samman.
hon blev förnärmad vid första krocken, och klev ur bilen.
vi har varit i stugan så mycket vi kunnat.
vi har plockat blåbär, blommor, hallon och en och annan kantarell.
bara för dagsbehov.
vi har ätit fel, somnat sent och bakat blåbärspaj flera dagar på rad.
lillys hår har vuxit.
men hårspännet i luggen får inte sitta kvar.
det rycker hon ur innan jag hinner vända mej om.
istället hänger luggen ojämn ner i hennes ögon.
hon skrattar och skriker.
hon springer helst åt ett annat håll.
och hon är skoltjej från och med måndag.
det har varit ett välbehövligt avbrott.
jag önskar att livet var lite mer så här.
