så sakta att förändringen knappt är märkbar.
märkbar blir den först vid jämförelse med livet för längesedan.
två år är längesedan.
ett år är längesedan.
för mindre än ett år sedan tappade lilly ännu en gång sitt hår.
nu måste hon ha luggen samlad i en liten tofs mitt uppe på huvudet.
annars får hon luggen i ögonen.
väskan med sjukvårdsprylar till cvk:n står orörd i källaren.
lilly kan bada obehindrat.
cvk:n är borta.
och nästan minnet av den.
lilly springer, leker, hoppar jämfota, skriker, skrattar, sjunger.
hon har tagit vid där allt tidigare tog paus.
och jag vill inte veta av cancer.
jag vill inte veta att det finns.
vill inte att det skall finnas.
jag vill aldrig någonsin mer veta av den mardrömmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar